Hej Världen!

Foto: Lars Rönnols


En intensiv vårsäsong är till ända, åtminstone de individuella tävlingarna – Jukola får inte glömmas bort där det ligger lite avsides i juni efter ett litet men oftast o så välbehövligt tävlingsuppehåll. I år tror jag är ett sådant år då detta tävlingsuppehåll är precis vad jag behöver just nu. Tror skriver jag eftersom jag efter loppet i söndags fick lite nytändning och kände att jag kanske inte alls ville att säsongen skulle vara över nu redan. Men jag kanske ska ta det från början:

Efter en kul inledning av Silva League med en fin 12 plats för mig på söndagen i Tibro var det dags för 10-mila. I år på hemmaplan norr om Stockholm vilket gjorde att det kändes extra kul och spännande. I princip varje teknikträning (ja de som blev av pga snön) genom vintern och tidig vår som vi kört med klubben hade varit relevant för 10-mila och förberedelserna kändes fulländande när jag på lördag förmiddag den 4 maj äntligen fick åka ut till arenan och börja den sista laddningen och taggningen. Jag var medveten om att det på en andrasträcka kan gå fort, speciellt om man går ut i en klunga i täten, men jag visste också att jag var bättre fysiskt förberedd det här året än vad jag varit tidigare. Signe sprang första sträckan på bästa sätt och jag fick gå ut som andra lag, några sekunder efter Halden och med en strid ström av lag bakom. Jag kände det direkt, efter bara 100m, benen var som gelé, som två ihåliga stockar som jag helst av allt bara hade lämnat där i fållan på väg mot startpunkten. Men nu gick ju inte det så det var bara att dras med dem genom hela banan. Det blev inte bättre, inte någon gång under banan. Det var skillnad på gafflingarna i början och jag kom själv redan efter några kontroller. Det räddade nog mig den här gången för då kunde jag inbilla mig själv att det säkert gick tillräckligt fort och det enda jag kunde göra var att spara på varje meter och gå så bra tekniskt som det bara gick. Det gjorde jag och eftersom jag inte såg till något annat lag förrän fram mot förvarningen kunde jag hålla hoppet uppe och kämpa på allt jag kunde. Såhär i efterhand får jag ändå vara nöjd med min sträcka. Jag gjorde allt rätt tekniskt vilket alltid är fantastiskt härligt, speciellt på en stafett, synd bara att jag inte kunde njuta mer av terrängen och banan under loppet. Jag får väl åka dit en sommarkväll och springa om banan, med pigga ben, och njuta lite i efterhand. Resten av laget gjorde fantastiska insatser allihop! Annica tog oss upp i ledningen på tredje sträckan, Helena förvaltade det utmärkt och låg ensam i ledningen stora delar av banan och växlade sedan som tredje lag till Ines som kämpade allt hon hade mot väldens bästa och tog i mål oss på en fantastisk 6e plats. Tangerat rekord från i fjol för mig!

Photo 2013-05-04 13 02 07
Pampig entré till Lidingös tält
Photo 2013-05-05 20 49 07
Hela laget efter suveräna insatser från alla!
10-mila 2013 (1)
Foto: Göran Johansson
10-mila 2013 (2)
Foto: Göran Johansson
10-mila 2013 (3)
Foto: Göran Johansson
Photo 2013-05-04 22 15 26
Den alltid lika mäktiga herrstarten

Helgen efter, eller redan på torsdagen efter, var det dags för Silva League igen, nu i Örebrotrakten. Sprint, medel och lång stod på programmet, de två sista i tuff, svår och fin kilsbersterräng. Kortfattat gick sprinten okej utom att jag gick i banläggarens fälla vid varvningen och inte vågade hoppa i vattnet utan sprang runt och förlorade ett tiotal sekunder på det. Medeln var inge vidare lopp från min sida. För mycket bom helt enkelt. Bra fart verkar det som men vad gör väl det när man missar. Lången gick bättre, något litet misstag men i det stora hela bra tekniskt. Måste ge mig själv en eloge för hur väl jag hanterade tröttheten under loppet. Kunde till och med njuta av terrängen när jag var som tröttast längst bort på banan och kämpade verkligen genom hela loppet. Alltid kul att komma in i ledningen också! Det räckte till slut till en 17e plats.

Photo 2013-05-14 08 14 31
Foto: Lars Rönnols
Photo 2013-05-11 20 25 33
Örebro slott i solnedgången

Sen kom en hektisk vecka. Åkte iväg på en tvådagars fältresa med skolan på måndag morgon, mycket bussresande och tittande på vatten i alla dess former (fältresa för hydrologikursen). Försökte trycka in allt lärarna sa i huvudet för att försöka hålla kvar det till tentan en vecka senare. Hann också med att fylla 23 år, opponera på en kandidatuppsats, redovisa min egen kandidat och börja (som alltid alldeles för sent) tentaplugga inför tentan nästa måndag morgon. Det här blev lite för mycket för mig och när jag skulle åka till Sundsvall på fredagen för sista Silva League-helgen kunde jag inte hitta den där glädjen och förväntan som brukar finnas där inför en tävlingshelg. Jag letade förtvivlat under fredagkvällen och lördagmorgonen men kunde inte riktigt förklara för mig själv varför jag ville tävla, jag var helt enkelt för utpumpad mentalt efter veckans tuffa schema och bara jag tänkte på måndagens tenta blev jag snurrig. På väg till start tyckte jag ändå att jag kunde vända tankarna rätt och jag tänkte att jag skulle ut och njuta, ha kul och lägga fokus på att bemästra banläggarens klurigheter på bästa sätt. Det fungerade bra hela vägen till första kontrollen men när den inte satt vid branten som jag spikade och tyckte var den rätta gick det inte att stoppa tankarna som bara flödade ur min trötta hjärna. Resten av banan kändes som        ett stort svart hål. Det ända jag kunde tänka på var att kartan var dålig, hur jobbigt det skulle bli med långdistans på söndagen, vad backarna var långa, hur törstig jag var och värmen. Inget vidare helt enkelt. Men jag tog mig runt och bra var kanske det för jag tror att jag fick ur mig det mesta negativa under det där loppet.

Photo 2013-05-08 17 13 39  Photo 2013-05-13 14 16 00

Det kändes totalt annorlunda på söndagens final. Jakstart och förkortad långdistans. Det var roligt igen! Såklart jobbigt, varmt och törstigt men kul och jag kunde igen hantera de negativa tankarna och tänka positivt, peppa och njuta. Sjönk ihop efter målgång även denna dag, men inte för att jag var förtvivlad och inte visste vad jag skulle ta mig till utan av trötthet och känslan av att ha gjort mitt bästa och tagit i allt jag hade. Totalt blev det en 14e plats i Silva League, en 14e plats jag är mycket nöjd med efter denna intensiva vårsäsong.

Nu är tentan skriven och plötsligt var det sommarlov och massa tid över till annat, som att åka rullskidor i solen ute på Ekerö, en rullskidåkares paradis.

Photo 2013-05-20 14 07 32