SM lång

Foto: Pelle Dahlberg, från SM 2013


I helgen avgjordes långdistans SM i naturreservaten kring Risveden utanför Göteborg. Jag var inställd på tuff men fin terräng och det var precis vad vi fick. På kvalet var både terrängen och banläggningen lite snällare så känslan efter loppet på lördagen var att det inte riktigt vart så tufft i skogen som jag trott. Men fantastiskt fint och verkligen rolig orientering. Jag hade en bra känsla genom hela loppet och följde min taktik med att alltid ha en plan och att vara noggrann med riktningen hela vägen.
Till första kontrollen kom direkt ett vägvalsproblem, rakt på eller ut hundra meter från sträcket till en stig och sedan några hundra meter senare in igen mot kontrollen. Jag visste inte hur tunglöpt skogen skulle kännas så jag valde stigen för att få en bra start på banan och känna att jag fick upp en bra fart. Det visade sig att rakt på inte alls varit tunglöpt och jag tappade runt halvminuten på mitt vägval. Men jag fick kontrollen bra och även en bra känsla in i loppet. Andra kontrollen var en kortsträcka varpå en rejäl långsträcka följde till trean. Det var helt klart ovant att bestämma vägval på en så lång sträcka på 10.000-del så jag stod några sekunder extra vid 2an innan jag hittat ett bra stråk hela vägen fram till kontrollen och sprang iväg mot den lilla stigen längs med sjökanten. Jag upplevde vägvalet som bra och kunde hålla en bra fart hela vägen fram. Kontroll 4-6 var lite kortare och i lite tätare skog så här drogs farten ner och jag hann återhämta mig bra efter långsträckan och inför sjuan som var nästa längre sträcka med vägval. Jag valde att gå till höger om det förbjudna området mitt på sträckan och fick ett fint stråk hela vägen. Efter att jag passerat tredje kontrollen var det fin och lättlöpt gammal granskog ända fram till det förbjudna området och därefter kryssade jag mig fram mellan mossarna där de var som smalast för att kunna hålla hög fart ända fram. En sträcka jag är väldigt nöjd med och det visar även sträcktiderna då jag har andra bästa tid på sträckan, 5 sekunder efter snabbaste löparen. Resten av banan flöt på utan problem och mentalt kändes den biten som den gick väldigt fort förbi. Det kändes nästan som jag inte tagit i när jag kom i mål, men det var nog bara för att det var nerförsbacke sista biten för senare på eftermiddagen var jag såklart trött i benen ändå. Jag blev 7a i mitt heat och gick därmed vidare till final med god marginal.

SM lång kval
Kval

På eftermiddagen satt vi ett gäng i klubben på ett fik i flera timmar och bara pratade och njöt av att få sitta ner och slippa använda våra trötta ben. Skön uppladdning av ny energi inför vad som väntade oss på söndagens final.

Västkustvädret visade sig inte från sin bästa sida på morgonen, eller någon gång under dagen, men vad gjorde väl det när vi skulle ut i den fina och utmanande skogen och springa SM final. Som vi gissat av informationen i PM var starten på arenan och första kontrollen rakt upp för berget vi stått och tittat mot efter kvalet dagen innan. En tuff inledning på den 9,4km lång banan men jag hittade snabbt ett vägval jag kände mig nöjd med och genomförde det enligt planen. Även kontroll 2-4 gick bra, dock tappade jag lite känslan och flytet till 3an men fick kontrollen bra och kom tillbaka in i fokus snabbt. Femman var också en tuff sträckan där första halvan var mest uppför. Jag gled lite mer åt höger än jag tänkt men passerade sjön på stigen som planerat och gick sedan på riktning upp mot högsta punkten. Men när jag kommit över sista höjden och var på väg ner mot kontrollen kändes det inte helt rätt och jag såg en del mossdrag som jag inte fick ihop med kartan. Osäkerheten smög sig på och när jag kom fram till där sluttningen började luta mer vågade jag inte springa längre ner på den som jag skulle gjort för att fått kontrollen direkt. I stället följde jag kurvan för att läsa in mig men lyckades inte med det heller och testade längs sluttningen åt andra hållet. Mer och mer stressad insåg jag att bästa sättet att läsa in mig var att springa upp på höjden igen vilket jag gjorde men inte heller där fick jag det att stämma och inte förrän jag hittade den lilla branten 150 meter sydväst om kontrollen insåg jag att jag varit för högt upp på sluttningen och kunde ta min kontroll. Någon stans i bakhuvudet uppskattade jag bommen till runt 5 minuter medan jag arg som ett bi sprang i hög fart mot sexan. Fick kontroll 6 och 7 bra och hann lugna ner mig lite och försökte tänka positivt igen. Det är långt kvar och mycket kan hända, det var nog inte så farligt ändå. Sträckan till åttan var nästa 3km och en rejäl utmaning. Jag hittade ett vänstervägval jag tyckte såg bra ut och kollade snabbt om det fanns något alternativ åt höger men hittade inget som såg bättre ut så stack iväg mot den lilla stigen längs kanten på grönområdet som skulle ta mig ner på vägen. På väg mot stigen blir jag ikappsprungen av Josefine som startade 9 minuter efter mig. 9 minuter! Jag hade svårt att acceptera att jag verkligen tappat så mycket på min bom på 5an och fick räkna flera gånger på mitt startnummer, hennes nummer och startintervallet innan jag kunde acceptera att så var det. Hoppet sjönk lite till men så tänkte jag att Josefine absolut hade potential att ta medalj och om jag höll mitt avstånd till henne så kanske, kanske det skulle räcka till en plats topp 10. Ge upp tänkte jag inte göra så jag la i en växel till och körde allt jag hade resten av långsträckan. Jag såg fler löpare i skogen till och från, både de som hunnit smita förbi när jag missade 5an och andra som jag kommit ikapp. Det gjorde det lite lättare att kämpa på och jag märkte att kroppen kändes piggare till och från. Men så till kontroll 13 tappade jag riktningen på väg upp mot högsta punkten på berget före kontrollen och sikten var så dålig att jag inte insåg att jag låg en bra bit längre ner på sluttningen. Fipplade dessutom med en gel som jag ville ta för att orka ha fokus de sista kontrollerna men det gav ju såklart motsatt effekt och jag tänkte väl mer på den än kompassen för ett ögonblick och misstaget var ett faktum. Jag fick för mig att åsen jag kommit ut på var den där kontrollen skulle vara och började leta… Hallå!? Leta efter en lite sänka på en grön sluttning? Jag måste varit rejält trött då alltså. Tog mig tillslut samman och sprang upp mot högsta för att läsa in mig och säkrade upp med den gula åsen ovanför kontrollen för att inte tappa bort mig på sluttningen igen. Bom, stress och flera löpare runt omkring var tydligen för mycket att hantera för en trött hjärna och jag sprang iväg lite för fort utför till fjortonde kontrollen. Passerade höjden precis intill men insåg det inte och nästan tre minuter till gick i ett virrvarr av stress, tankar och med kompassen i bakfickan… Tog mig i mål med en hel storm av känslor i bakhasorna som bara kastade sig över mig efter mållinjen. Vad hände? Jag vet inte. Eller jo det gör jag, jag hade ingen plan. I alla fall inte där bommarna så tydligt kom som ett brev på posten. Men det är enormt svårt att inse det i tid, eller som jag tror var fallet på kontroll 13 och 14, att göra något åt insikten när hjärnan har gjort vad den klarar och benen bara vill följa med i hälarna på löparen framför. Det är så mycket bekvämare än att behöva tänka själv, men så fel.

SM lång final
Final

Här finns GPS-tracking från finalen. Tyvärr är teckningen dålig på min enhet så det hoppar en del. Så mina vägval är lättare att se på kartan ovan.

Det finns mycket jag är nöjd med från loppet igår. Formen kändes äntligen att den fanns där, jag orkade kämpa allt jag hade hela vägen, trotts bommar, och jag gjorde några av mitt livs bästa långsträckor. Att vara mindre än 2 minuter efter på en 25 minuter lång sträcka är något jag är otroligt nöjd med och kommer att plocka fram inför långdistanser framöver. Jag är nöjd med den känsla jag hade före loppet och min inställning under mina 100 minuter i skogen. Såhär i efterhand är det en upplevelse värd att minnas. Fantastisk terräng och bra banläggning. Det får mig att se ännu mer fram emot nästa helg. Medeldistans och stafett!

2013-09-23
Fina klubbkompisar som bjuder på utsökt peppning! Tack Annica!