Rullskidtest

Man skulle nästan kunna tro att jag blivit skidåkare igen, fram tills i onsdags hade jag inte sprungit med karta sen 25-manna och senaste veckan har jag kört tre pass på rullskidor. Men i onsdags sprang jag första deltävlingen av Mila Stockholm by night och idag fick jag ett fantastiskt teknikpass i Paradiset på morgonen så nu är ordningen återställd igen.

Första passet rullskidor var blött och halt, inte bara på grund av alla löv utan även för att det var något fel på min ena skida. Det var ett tag sen jag åkte sist (i slutet av sommaren kanske?) och någonting hade uppenbarligen hänt med skidan sedan dess. Bakåtspärren, som gör att rullskidorna inte kan rulla bakåt och att man därmed kan skjuta ifrån med benen, var på något vis trasig. Inte helt sönder för den fungerade ibland men när jag tog i och sköt ifrån så släppte den och jag slant, precis som när det är dåligt fäste på snö. Irriterande och bakhalt men jag bet ihop och körde mina två mil. Min vanliga runda hemifrån, genom Lilljansskogen, förbi Ropsten och över bron ut på Lidingö där jag vänder efter önskad tid och kör samma väg tillbaka. Inte den optimala drömrundan kanske vissa tycket men eftersom jag inte kör så ofta fungerar den slingan bra. Det jag prioriterar högst när jag kör rullskidor är lite trafik och inga farliga nerförsbackar och då får man inte vara så kräsen när man bor nära stan. Det är dessutom väldigt fint genom Lilljansskogen.

bild 1
Inget att klaga på med det här vädret i november!

I helgen var jag i Falun och hälsade på en skidåkarkompis så då blev det såklart ett långpass på rullskidor då med. Fick låna skidor och stavar och de var som en dröm. Vilken skillnad, inte bara för att bakspärren fungerade på de här skidorna, de rullade också värdigt mycket bättre och stavspetsarna var vassa och greppade på allt. Jag måste verkligen vässa mina stavspetsar! Jag har liksom inte märkt hur kassa mina är förrän nu när jag testat ett par bra. Vilken skillnad. Sällskapet gjorde säkert den största skillnaden och tiden bara flög förbi.

Så i onsdags när det stod ”långpass alternativt” på träningsschemat igen insåg jag att jag inte fixat min trasiga bakspärr än. Det var soligt och fint så vattenlöpning kändes inte som ett alternativ och cykel är jag inte så van vid att köra så det blir oftast mer mjölksyra än återhämtning för benen, som jag ju ville åt genom att köra alternativs, så enda lösningen jag såg var att låna Christians rullskidor. Problemet var att han inte har samma bindning som jag, så jag fick ha hans pjäxor. Tjockaste sockorna x 2 så var det bara lite luft kvar framme vid tårna. Jag såg väl inte klok ut men det gick bra ändå, kanske aningen vingligare än vanligt och inte samma känsla men jag gillade skidorna, de skakade inte lika mycket som mina när det var dålig asfalt och rullade lättare. Så nu när jag fått prova tre olika rullskidor är jag rätt sugen på att köpa nya, mina egna var sämst av de tre och är dessutom trasiga. Men jag ska försöka mecka lite med dem först, och vässa stavspetsarna, så kanske jag klarar mig ett tag till.

bild 2
Skitigt värre och pjäxor XXL.

Det var riktigt kul att få springa orientering igen i onsdags. Mila Stockholm by night är en serie nattävlingar som går 5 gången under vintern och avslutas med en jaktstart sista etappen. Det är oftast kul tävlingar och blir bra fartpass då det är masstart och ganska hetsigt med många löpare i skogen. Men den här gången klarade jag av att göra mitt eget lopp på ett bra sätt och kroppen kändes till och med lite pigg, typ första gången sen jag började träna efter förkylningen, så det var ett bra pass och jag är nöjd med min insats.
Resultat

MSBN 1 Törnskogen 13 nov
Mila by night i Törnskogen.

I morse fick jag nästa tillfälle till bra teknikträning och dessutom på dagtid då vi hade klubbträning med en momentbana i fantastisk terräng. Till en början kändes tekniken lite knackig och jag tyckte det var svårt med bara kurvbild, som var första momentet, och när kartan var bortklippt utanför kontrollringarna på kortsträckorna som var det andra momentet. Men jag klarade korridoren riktigt fint tycker jag, det har förut varit ett svårt moment för mig, och mot slutet av banan kändes kurvbilden lättare. Så förhoppningsvis blev jag bättre på något med det här passet och jag hoppas hinna fler bra kartpass innan snön kommer i vinter.

(För er som undrar vad jag gjort till kontroll 1 och 2 så verkar det som om klockan fått lite fnatt. När rutten inte längre är grön och hackig verkan den börjat fungera som vanligt igen. Mycket lustigt…)

2013-11-15 Momentbana Ormputten
Underbar orientering i Paradiset!