Skidläger i Idre

Inget snack om att orientering är den idrott jag älskar mest, men skidor kommer inte långt därefter. Kanske lätt att säga nu, 7år efter att jag slutat tävla och kanske inte riktigt kommer ihåg hur fruktansvärt jobbigt det faktiskt var. Även om flera av minnena jag har är just från nervositeten före loppen, känslan att innan start veta att det jag snart kommer att utsätta mig för kommer göra så ont och vara så jobbigt att jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Men det var ändå värt det på något sätt, så skönt efteråt, så härligt att ha tagit i allt och pressat ur max ur kroppen. Jag har inte riktigt den känslan inför en orienteringstävling. Där är jag så mycket mer fokuserad på mitt tekniska genomförande innan loppet. Såklart är jag så trött att jag tror jag ska dö även på en orienteringstävling, men inte hela tiden, i alla fall är jag inte medveten om tröttheten lika ofta som under ett skidlopp, där det i princip är det enda huvudet har att tänka på. Men det är ju också en fin avvägning det där med tröttheten. Att klara av att stå på benen i ett skidlopp kräver mindre hjärnkapacitet än att klara av att hitta alla kontrollerna på bästa möjligt sätt på en orienteringstävling. Det går att köra sig fullkomligt slut i skidor på ett sätt som jag tror är svårt om man också ska hitta hem själv. Lite som jag fick uppleva på SM ultralång i höstas när jag mot slutet av banan var så trött att minnesluckorna tillslut blev så stora att jag inte visste hur jag hamnat där jag helt plötsligt var. Inte det bästa sättet att genomföra ett orienteringslopp och därför krävs att man håller sig på rätt sida så trött så du blir dum i huvet gränsenMen kanske är det något att förbättra till framtiden, att oftare vara närmare den gränsen, men på rätt sida.

Så nu när jag inte längre tävlar i skidor och behöver oroa mig för att må illa av nervositet i timmar före start så kan jag inget annat än älska skidåkning. Jag plockar helt enkelt ut de bästa bitarna ur denna sport. Jag slipper hets-leta snö i november/december och va arg på 3 grader och regn i Stockholm utan kan njuta av att vädret är helt perfekt för löpning och orientering hemma och när jag känner för det åka norrut för att få några extra roliga träningstimmar under grundträningens tidiga månader. Därför åkte jag förra veckan med min skidklubb Sundbybergs IK till snön och Idre Fjäll.

Onsdag till söndag var en lagom start på vinterns skidåkning för en springande Stockholmare som inte kommit ut på så många rullskidpass på ett tag. Hej träningsvärk, som alltid..! Men jag gör det lite med flit också, jag vill känna den där goa möra känslan i kroppen efter några dagar på läger, och det blir ju extra lätt på ett skidläger så man får ju passa på. Blev knappa 15mil och 12.5h skidåkning i fantastiska förhållanden. Hur ofta har man vindstilla, sol och -3 grader i december?! Riktigt njutbart och till och med svårt att gå in och sluta åka för dagen ibland, även om benen och armarna var ganska så trötta till och från. Nog för att vädret i Stockholm funkar bra för orientering men träningen blir en aning lättare med dessa vyer kan jag lugnt meddela.