Nytt pb på 3000m

Det har gått bättre och bättre på intervallerna på Bosön under hösten och jag har klockat varvtider som legat under vad jag tidigare år haft när det börjat närma sig vår och tävlingssäsong. Det är grymt kul att märka av sin egen utveckling på det viset. I en idrott där det annars inte finns så mycket tider att gå på, eftersom förutsättningarna alltid är olika i skogen, får man göra sig olika former av tester för att lättare kunna mäta sin utveckling. Ett sådant test som jag försökt genomföra ett flertal gånger per år, i alla fall under vintrarna, är 3000m på bana. För tre år sedan hade jag aldrig sprungit 3000m på tid. Nu har jag gjort det ett flertal gånger, men är fortfarande långt ifrån expert på hur man ”ska” springa ett 3000m-test. Oavsett om jag gör rätt eller fel så har jag tyckt att det är lättast att bestämma en tid per varv som jag vill hålla och sen försöka ligga på den farten/tiden genom hela testet.

Eftersom jag känt på intervallerna att jag blivit snabbare mot förra vintern ville jag försöka sätta upp ett mål inför den här vinterns första 3000m-test i måndags som var lite utmanande. Min bästa tid förra vintern, senast jag spring 3000m på max, och mitt personbästa, var 11.40. En tid jag då var mycket nöjd med eftersom det den gången inneburit en förbättring med 14 sekunder. Med den tiden i åtanke och mina varvtider från de senaste intervallpassen fick målet tillslut bli 11.15, alltså 2s snabbare per varv än vad jag satsade på när jag sprang på 11.40. 2 sekunder kan tyckas ynkligt men 2s per varv på en 200m bana i 3km blir hela 30s och därför försökte jag intala mig själv före start att 11.30 var en okej tid om jag nu inte skulle klara mitt uppsatta mål på 11.15. Men det gick! Till och med med en sekunds marginal och det nya personliga rekordet sattes till 11.14. Vilken härlig känsla att sätta upp ett mål att springa på en tid jag aldrig förut klarat och sedan klara av det! Visst har jag en bit kvar till de riktigt snabba tjejerna, men att vara 30s efter känns så mycket närmare än att vara en hel minut långsammare. Och känslan av att ta steg framåt, stora som små, den är oslagbar!

Men jag har inte bara hängt inne på Bosön och tränat senaste veckorna, förutom intervallerna och styrkan där blir det också många långpass på stigarna kring klubbstugan eller runt Brunnsviken, i Ursviksskogen eller längs vattnet och bland villorna i Djursholm. Jag har också hunnit vara ute på en del teknikträningar i dagsljus och sprungit andra deltävlingen i Stockholm Mila By Night, några av kartorna finns här.

IMG_9184
Sällsynt att få springa långpass med solen i ögonen den här hösten, så man får passa på när tillfälle bjuds.