Lite uppförsbacke

Efter skidlägret i Harsa och ett inte nådigt intervallpass på Bosön på måndagen fick jag feber och låg i soffan några dagar. Som tur var gick, den för mig relativt kraftiga, förkylningen över på mindre än en vecka och jag kunde börja smyga igång träningen igen lagom till nästa veckas intervallpass på Bosön. Men som för mig såklart bara blev en kort jogg och lite löpskolning. Jag kunde under veckan öka på träningen upp till normal dos ganska snabbt men väntade med de högintensiva passen för att vara på den säkra sidan. Så första intervallerna blev på Bosön i måndags, en vecka efter första passet efter förkylningen, två veckor efter senaste intervallpasset. Tungt är en underdrift, och det blir så extra tydligt när man springer på bana. Jag försökte lägga mig på en fart som kändes som vanligt i ansträngningsnivå men insåg att det gick på tok för sakta och ökade. Slet mig runt de två första 800m intervallerna (av 8 på planen) på dugliga tider men kände att detta inte var långsiktigt hållbart och fick ge mig mot klockan och försökte hålla en fart som kändes som jag skulle klara av hela passet på. Jag kämpade på allt jag hade och både mentalt och fysiskt kändes det verkligen som det gick i samma fart som på ett vanligt intervallpass, bara det att tiderna visade på runt 5s längre per varv än normalt. Frustrerande. Fel på klockan? Nej bara effekten av en förkylning och två veckor utan banlöpning och högintensiv träning. Det fick räcka med 6st intervaller idag, jag känner när det är dags att inse mina begränsningar och inte slå på tjurigheten och bara fortsätta pressa kroppen. Hade jag kört detta pass på stig utomhus är det möjligt att jag inte märkt av någon skillnad, eftersom jag då inte hade haft några tider att jämföra med utan mest gått på känsla och puls. Men inne på banan på Bosön kommer man inte undan, vilket kan vara både bra och dåligt. Vanligtvis bra för mig som har lätt att mesa lite och lägga mig på en lagom ansträngande nivå när jag egentligen kunnat pressa mig lite mer. Men tufft ett sånt här pass när facit blir så tydligt.

Men förutom ett tufft intervallpass har senaste veckans lugna träning bjudit på många fina turer. Bland annat ett pass på skidorna i Täby där jag kunde åka ett 28km långt spår i det vackra vinterlandskapet, det är lyx i Stockholm (!), och sedan kontraster på några fina löprundor på barmark under helgen nere i Skåne.

IMG_0423
Skidpass i Stockholm

IMG_0440

IMG_0476
Barmark i bokskogen i Skåne
IMG_0486
Härligt med sol på långpassen…
IMG_0504
…och på morgonjoggen!

Redan igår kväll kände jag en skillnad på piggheten i benen när 4e Mila Stockholm By Night avgjordes kring Årstaviken. Det var en lite annorlunda Mila med mest asfaltslöpning och hava banan på sprintkarta. Så hade kroppen varit lika seg som i måndags hade jag fått slita ordentligt eftersom banan inte gav några tillfällen till kartstopp eller lägre fart in mot kontrollerna. Slita fick jag visserligen göra ändå men nu kändes kroppen mer i balans och det var ett roligt lopp. Gjorde en stor tabbe, och det var jag inte ensam om, nämligen att jag inte såg den 8e kontrollen på första kartan (kartbyte genom att vända på kartan vid k8) och vände på kartan redan vid k7 vilket gjorde att jag inte alls lyckades läsa in mig och blev väldigt ställd. Tillslut var det någon i gruppen som samlats vid k7 som insåg misstaget och jag hängde på över bron till k8 och förstod egentligen ingenting av vad som skett förrän jag kom i mål och blev visad på kartan att k8 visst var med på båda sidorna. Vilken tabbe! Men det blev ändå en andraplats efter snabb-Helena och en skön känsla efter lite uppförsbacke senaste veckan.

 Karta