Vårkänslor

Jag lyssnade på podcast från Anna och Emil (skidåkarna) under ett träningspass häromdagen och fastnade för när de beskrev vad vårkänslor innebär för dem som skidåkare. Det slog mig att jag har precis lika starka känslor när våren börjar närma sig, men såklart totalt annorlunda mot vad de hade. Precis som för dem innebär våren två saker för mig. Dels den allmänt härliga känslan, som jag tror alla upplever, med ljusare kvällar, en värmande sol och att naturen börjar vakna igen efter vinterns dvala. För Anna och Emil innebar den andra delen i vårkänslorna att tävlingssäsongen är över och det är dags för lite lugnare veckor med mindre träning och ingen strikt plan att följa. Precis som jag gör på hösten.

För mig innebär den andra delen av mina vårkänslor tävlingspremiär. Efter att ha tränat och slitit en hel vinter är det äntligen dags att få tävla igen. Vintern, och grundträningsperioden är lång men det är också något jag gillar med den. Att man har alla möjligheter till förbättring, till att utvärdera och kanske lägga om planen, att bara borra ner huvudet och köra, slippa bry sig om form eller pigga ben. Men efter 5 månader av hård träning är det så kul att få börja tävla igen, för det är ju tävlingen som är det riktigt roliga. Så när solen börjar skina lite starkare och tussilagon gör slänterna gula så är det både lycka och nervositet som fladdrar som fjärilar i magen på mig. Hur kan det kännas ovant och nervöst att göra något man gör så ofta och gjort så många gånger? Kanske inte så konstigt när uppehållet är så pass långt i jämförelse mot under säsongen när jag tävlar varje helg. Men jag vet också att det bara krävs några lopp för att vara inne i den trygga känslan igen. Ändå är det samma sak varje vår. Men bara för att det börjar bli vår och dags för tävlingar betyder det inte riktigt ännu att jag släpper upp på träningen. Det är fortfarande över en månad kvar till vårens viktigaste tävlingar, så än gäller det att ha tålamod och kriga på, även om träningen så smått börjar inrikta sig lite mer mot snabbhet.

Men på måndag är det dags! Tävlingspremiär för mig på Kolmårdskavlen. Jag ska springa sista sträckan i lag med Matleena och Frida och i Lidingös andra starka lag springer Sofia, Alice och Emma. Det blir en jämn och kul fight oss emellan och vi i båda lagen har chans att slåss om topplaceringarna mot de andra klubbarna.

Foten känns bättre och idag har jag sprungit intervaller utanför löpbanan eller bandet igen. Det blev en lerig historia om 4st 9 minuters intervaller på XTreme-spåret i Ursvik. Fortfarande lite spänd i löpsteget och rädd för att trampa snett men när kroppen väl förstår att det går bra att springa på ojämnare underlag igen så tror jag att jag kommer hitta tillbaka till den rätta känslan rätt snabbt.

Glad Påsk!

IMG_1551