En riktig långdistans

Nu är säsongen igång ordentligt och i helgen avgjordes de första två deltävlingarna av Swedish League, som serien nu heter, som vi springer tre helger på våren och samlar poäng till finalen i Umeå där allt avgörs. I år är totalen i Swedish League dock inte något jag lägger fokus på utan för mig är det den anda helgen av Swedish League, i Dalarna i mitten av maj, som är den viktigaste. Då sker nämligen uttagningarna till världscupens andra omgång i Norge och Sverige i början av juli. Så även inför denna helgen som var har fokus legat mer på att fortsatt hålla träningen på en bra nivå och inte låta formen komma riktigt än.

Helgens båda lopp bjöd på ordentliga utmaningar både fysiskt, tekniskt och mental. Så att dessutom ha ben som inte var helt pigga från början gjorde det verkligen till en tuff helg. Och det märks även idag på att jag är öm överallt och har svårt att gå både uppför och nerför trappor.

Riktigt kul med en ordentlig långdistans i lördags. 11,3km och en segrartid på drygt 96 minuter. Inte riktigt de km-tider vi hade på natt SM vilket skvallrar en del om hur tuff terrängen verkligen var. Jag gjorde ett bra lopp men var när jag gick i mål ändå lite missnöjd med att inte ha klarat av att vara riktigt så offensiv som jag varit på de tidigare tävlingarna under våren. Eller så var i alla fall känslan jag fick i skogen. Men i efterhand tror jag mer att det handlade om att terrängen inte bjöd upp till samma fart som den flacka Stockholms- och Sörmlandsterräng jag tävlat i under våren och att jag egentligen har varit offensiv i min löpning och orientering, bara att det känns på ett annat sätt här. För trött blev jag verkligen! Redan till anda kontrollen var det tufft uppför och benen ville börja gå i backen, men jag gav mig inte och försökte hålla den inställningen resten av banan. Försökte tänka att ”det kommer ett lättare parti snart”, ”snart är backen slut”, ”snart får jag lite återhämtning”, ”kämpa hela vägen”. Jag var väldigt osäker på vilket vägval jag skulle ta på första långsträckan till 3an och trots att jag stod still i vad som kändes som närmare en halvminut (men var säkert max 10s…) så kunde jag inte riktigt bestämma mig och ändrade vägvalet flera gånger första 100-talet meter ut från kontrollen. Helt klart ovan vid att ta svåra vägvalsbeslut, något jag måste träna mer på! Men jag måste ändå valt någorlunda rätt för jag var inte alls långt efter bästa tid på sträckan och kan till och med skryta med att jag hade totalledningen efter 3 kontroller.

På 4e kom en lite miss, jag blev osäker i grönområdet på vilken ås jag var på väg upp för och hade två alternativ i tanken när jag kom upp ur den tätare skogen och fick bättre sikt. Såg en sten och uteslöt då direkt det ena alternativet, trodde jag kommit för långt och sprang tillbaka till höjden jag trodde kontrollen skulle sitta vid. Men det fanns tydligen en sten även på det andra alternativet och jag hade uteslutit fel. Insåg det snabbt men tappade ändå dryga minuten på misstaget. Fick sen upp lite mer fart på banans enda lite flackare parti. Kontroll 9 var andra långsträckan och jag hade halvt läst in mitt vägval medan jag sprang på vägen till 3an. Var dock lite snabb i beslutet när jag skulle iväg från 8an och läste i stället från kontroll 7 till 9an vilket gjorde att jag gick upp på höjden till höger om mig i stället för den till vänster som jag tänkt från början. Upptäckte det för sent för att kunna ändra, pga för branta bergskanter, och fick i stället följa den gröna sänkan ut till stigen på hygget. Tappade en del extra höjd och var lite småirriterad över det ett tag. Kanske därför jag slarvar med vilken sänka jag följer på nästa hygge och inser misstaget för sent och blir stoppad av ännu en brant som måste rundas. Sånt strul är aldrig kul men jag lyckades ändå fortsätta att försöka tänka positivt och kämpa. Tur att hygget var någorlunda lättlöpt. Var ordentligt trött i sista backen mot 9an men peppade mig själv med att det bara var utför kvar sen, nästan…

Från 9an kändes det mentalt mer som att bara ta mig hem. Jag var för trött för att kunna orientera med framförhållning och ett bra flyt, men klarade ändå av att ta kontrollerna bra. Fick lite mer energi efter nerförsbacken till 17de vilket kanske gjorde att jag sprang lite väl fort ut mot 18de kontrollen. Såg dungen av träd, men blev lite ställd över att det jag trodde skulle vara ett hygge i stället var öppna berghällar och jag sprang bort till ett större parti med tätare skog och tittade efter skärmen där. Förstod att jag kommit för långt och vände tillbaka men var ändå inte helt säker på om jag verkligen var rätt förrän jag såg skärmen på andra sidan av dungen som jag passerat tidigare. Där gick 1 minut till. Så med en känsla av att inte riktigt ha kunnat få ut det jag ville, eller i alla fall inte riktigt ha hittat den känslan jag fått på de tidigare tävlingarna, och gjort två svängar plus lite strul på långsträckorna trodde jag inte det skulle räcka ända till en 7e plats i det hårda internationella motståndet som helgens tävlingar bjöd på. Och att jag sen är mindre än två minuter efter Emma Klingenberg som vann känns nästan lite overkligt. Verkligen ett resultat jag är nöjd med och då spelar två små missar, lite trötta ben och en mental kamp mot mig själv inte så stor roll längre. För så ska det ju vara att springa en ordentlig långdistans. Det ska vara utmanande både fysiskt, tekniskt och mentalt.
Resultat

IMG_2030

Söndagens medeldistans var även den tuff med en hel del brantpassager, även om de flesta var något mindre än gårdagens, tuff kupering och lite tätare skog med sämre sikt. Jag gjorde ett bra lopp överlag och är framförallt nöjd med inledningen, båda de lite längre sträckorna och att jag avslutade offensivt. Men även idag blev det några små och även medelstora krokar på 4e, 7e, 11e och 14de kontrollen där jag tappat en del minuterar, lite för mycket för att jag ska kunna vara helt nöjd med det tekniska genomförandet. Helena Jansson utklassade med nästan 2,5 minuts segermarginal och jag fick ännu en placering jag är mycket nöjd med (5a) och känner efter vårens tre inledande värdetävlingar att jag har närmare upp till toppen än någonsin tidigare. Häftigt och motiverande! Det finns att jobba på, men så mycket roligare det är att slipa på detaljerna när man ser sin utveckling och får kvitton på att det man gjort hittills leder en åt rätt håll.
Resultat

IMG_2032

Efter en välbehövlig vilodag idag, men också en lång resdag, är det en veckas läger i Skottland med landslaget som väntar. Här blir fokus på tekniken och att få relevant träning i VM terrängen, men också återhämtning och vila för att börja jobba upp formen inför 10Mila och Swedish League helgen i Dalarna som börjar närma sig. Läger är faktiskt ett bra tillfälle för återhämtning, då allt fokus ligger på träning, kost och sömn och skola och andra måsten lättare kan läggas åt sidan för ett tag.


Toppfoto: Utsikten från helgens arena.