Finalhelg i Swedish League

Undrar om jag någonsin varit så här trött efter målgång på en tävling tidigare?! (Foto: Lars Rönnols) Jag tog verkligen i allt och fick pressa ut de allra sista krafterna jag hade under de sista kilometrarna på söndagens final. Det fanns ingen extra växel att lägga i, den jag kände att jag hade och kunde utnyttja på långsträckor och lättare partier på långdistansen förra helgen. Jag fick helt enkelt bara slita mig fram och trots att hjärnan skrek stopp och stanna och ge upp så gjorde jag inte det utan matade på, som i trans de där sista kilometrarna.

Det var en ganska tung finalhelg för mig, fysiskt och mentalt, resultatmässigt strålande och det är jag verkligen så nöjd över. Men lustigt att det kan svänga så på en vecka. Eller kanske inte lustigt alls egentligen, om man tänker efter. Efter uttagningsbeskedet i måndags om att jag får springa världscupen i juni gjordes träningsplanen med fokus på lång- och medeldistansen jag ska springa i Halden och Munkedal om lite drygt en vecka. Det innebär lite mer träning och därför mindre fokus på att jag skulle känna mig pigg den här helgen. Så den fysiska känslan har sina naturliga förklaringar. Mentalt blev förra helgen i Dalarna en stor urladdning efter att jag laddat inför den helgen i stort sett genom hela vintern. Så när uttagningen sen kom blev det naturligt att börja tänka framåt mot världscupen, vilket gjorde att helgens tävlingar helt klar kändes mindre viktiga.

Jag har ganska lätt för att bli nervös och vill det också för att känna att jag är laddad och redo för tävling. Men den här gången hände inget. Jag såg fram emot tävlingarna i Umeå och visste att det skulle bli magiskt fin terräng och kluriga banor, vilket passar mig och brukar kunna kännas extra motiverande. Men helt klart var det inte en lika fokuserad och målinriktad Anna som ställde sig på startlinjen i lördags. Jag hade liksom ingen press på mig själv och då blev jag heller inte riktigt motiverad för att tävla. När jag tänker efter har jag upplevt samma känsla på finalhelgen även tidigare år.

Loppet inleddes bra orienteringstekniskt men löptekniskt kunde jag inte hantera den steniga bottnen och berghällarna med blöt renlav. Jag gled, halkade och snavade och kände mig inte direkt som en elitlöpare. Det gjorde att jag hade svårt att hitta flytet i kratläsningen och fick ingen bra känsla. Gjorde ett litet parallellfel till 4an och sedan ännu ett vid 6an, efter en annars väl genomförd långsträcka. Därefter var Helena Jansson, som startade 2 minuter bakom mig, ikapp och jag lyckades inte riktigt göra mitt eget lopp utan påverkades en hel del av hennes beslut och tog mig inte tid att göra en egen plan för varje sträcka. Så när jag kom i mål, på en urfin 4e plats, hade jag ändå inte den där härliga känslan av mental trötthet på grund av totalt fokus i 40 minuter utan lite mer ”skönt att vara i mål” känslor. Konstigt det där… och hur det kan påverka så mycket, och ändå bara vara tankar.

Resultat

2015-05-23 SL medel Umeå
Medeldistansbana.

När sedan startlistan för söndagens final och jaktstart var klar och jag insåg att jag låg 2a i totalen kom nervositeten ordentligt. Jag brukar tycka att jaktstart är lite svårt och ovant men tidigare har den här finalen för mig handlat om en plats kring topp 10-15 och även om det har känts viktigt då så blev det här av en helt annan dimension. Jag försökte tänka mig det som ett helt vanligt långdistanslopp med individuell start, eftersom jag hade drygt 4 minuter fram till Emma Klingenberg och 1.34 min bak till Josefine Engström. Nästan som en individuell start. Men ändå kände jag mig på något vis jagad och när jag då inte fick 1an direkt, trots att jag var så nära och tyckte att jag hade bra koll, kunde jag inte tänka helt klart när jag försökte läsa in mig utan sekunderna gick snabbt tills Josefine redan var ikapp och vi fick tag på kontrollen. Efter det blev det ett slags parlopp där jag tror vi båda påverkades ganska mycket av den andra och inte riktigt klarade av att ta egna beslut. Bra i och för sig att hjälpas åt på en jaktstart för att hålla de andra bakom sig men inte helt optimalt för tekniken för min del. Blev lite svajigt och några krokar. Men också en hel del bra sträckor och jag lyckades få bra flyt i orienteringen till och från. Fysiskt kunde jag inte trycka på så som jag ville riktigt, kanske också lite beroende på terrängen, men det gick också lite upp och ner under loppet.

IMG_2487
Varvar ihop med Josefine Engström. Foto: Lars Rönnols

Vid varvningen fick vi höra att avståndet upp till Emma bara var runt 1,5 minut, men här kom också dödsstöten för min mentala inställning: Tove var på väg i kapp, hade plockat in över 6 minuter av vårt försprång och hade bara kring minuten kvar upp till mig och Josefine. Ville bara kunna lägga i nästa växel och segla ifrån, som det kändes efter varvningen förra helgen, men i stället kändes benen som bly och mentalt var jag så kraschad att jag bara ville gå av där och då och skita i allt, slippa pressen från mig själv. Men jag bet i och när Tove väl var ikapp vid nästa kontroll fortsatte jag att bita i och utan att veta vart jag fick krafterna ifrån så gav jag mig inte, jag bara skulle hålla hennes rygg ända in. Det gick! Jag klarade det, och tog en fantastisk 3e plats i totalen! Vilken känsla att lyckas när jag först varit nere i källaren och vänt med mitt självförtroende och sedan ändå lyckas kämpa in i det sista. En seger för självförtroendet efter en annars lite tuffare helg.

2015-05-24 SL final Umeå
Finalbanan.

Totalresultat Swedish League
Resultat (sträcktider final)
GPS från finalen

IMG_2486
Foto: Lars Rönnols
IMG_2488
Foto: Marcus Ramström

Elitidrott är inte alltid guld och gröna skogar, spikrak väg framåt. Det är oftast allt annat än det. Att hitta den rätta känslan i det man gör, och att förstå varför det inte alltid stämmer. Att då kunna hitta tillbaka och ta lärdom av vad som hänt.
Så jag tar in och njuter av vårens fantastiska resultat, lär av de nya erfarenheterna och sparar på godbitarna. Snart är det dags för nya äventyr och utmaningar!