Euromeeting 2015

Efter några dagars träning i den Estniska terrängen såg jag fram emot att på fredag eftermiddag äntligen få dra igång med tävlingarna. Först ut var en sprint med start och mål på skidstadion i Otepää. En förhållandevis enkel sprint tyckte jag, som inte är någon sprintspecialist direkt och kan ha lite svårt med kluriga vägvalssträckor eller att hålla koll och högsta fart när det är knixiga gränder. Men det här klarade jag av tekniskt och det kändes ändå inte för lätt och tråkigt med bara löpning, så jag gillade det. Sen är det ju så att man blir bra på det man tränar och jag som i princip aldrig tränar sprint, och tävlar i det kanske 5 gånger per år, har en del att jobba på för att bli bättre. Misstaget jag gjorde till sista kontrollen, när jag inte såg staketet som hindrade min väg halvvägs på sträcket, som kostade runt 30 sekunder känns ju såklart lite surt. Men det lika stora tidstappet på grund av fel vägval på långsträckan till 12an var ju ändå mitt beslut (sprang vänster i stället för höger) och resten av tiden jag är efter är mest ovana vid att springa sprint och att jag saknar den där sista snabbheten som krävs vid 15 minuters tävlande. Den här sprinten hade några rejäla stigningar och en del skogs- och ängslöpning och jag fick en bra känsla fysiskt där jag kände mig stark och snabb, i alla fall den snabbhet jag behövde till en lång- och medeldistans i skogen. Så min 46e plats på sprinten var inte direkt något att skryta med, men det gav mig den genomkörare och de beskeden jag ville ha till de två kommande loppen. En lättare stukning i en trappa på slutet av banan gjorde att det fick bli linda och högläge för foten efter målgång och därmed ingen nerjogg efter loppet. Men som tur var var det en mycket lindrig stukning så med rätt och snabb behandling direkt efter målgång klarade jag mig utan svullnad och kunde gå på foten utan smärta senare på kvällen. Jag kände mig egentligen aldrig orolig för resten av loppen eftersom jag hade kunnat springa vidare direkt efter snedtrampet utan att det gjorde särskilt ont och terrängtypen i skogen inte heller är den värsta för en stukad fot, eftersom det inte är någon sten i botten.

Tur att det finns andra som är bra på det här med sprint. Det Svenska laget fick många fina placeringar på både dam- och herrsidan: orientering.se

IMG_0215_2
Start på sprinten. Foto: Külli Leola
IMG_6326
Spurtar i mål på sprinten. Foto: Külli Leola
IMG_6339
Vägvalsdiskussioner över en lindad fot. Foto: Anna Wallin
IMG_0214_2
Sprintbanan

Det var sen start även på lördagens långdistans så den uteblivna nerjoggen efter sprinten ersattes av en morgonjogg med tejpad fot. Det gick helt fint, mer än att jag är lite ovan vid känslan att springa med foten tejpad och kände mig lite hämmad i löpsteget på asfalt, men trodde inte det skulle märkas senare i skogen. Det gjorde det inte heller och jag hade inte en tanke på foten under loppet, skönt.
Det höll på att gå dåligt redan till första kontrollen på långdistansen. Jag hade lite för hög fart på andra halvan av sträckan och tappade greppet en aning och började känna mig osäker. Men visste att jag varit noggrann med riktningen och kontrollen låg nere i en relativt stor grop som jag inte borde missa med rätt riktning. Som jag tänkt var gropen tydlig och jag fick kontrollen direkt men på grund av min osäkerhetskänsla tidigare ville jag verkligen vara säker på att det var rätt och var därför lite spänd när jag kollade kodsiffran. 52?! Nej jag ska ha 51..! Shit, shit! Vilken annan stor grop kan jag ha hamnat i? Börjar ta några stressade steg bort från kontrollen medan jag försöker läsa in mig. Tar sedan (kanske dagens bästa) beslutet att kolla vilken kodsiffra jag verkligen skulle ha och inser att det är min kontroll jag står vid och vänder tillbaka och stämplar lättad. Kunde blivit riktigt dåligt om jag valt att springa därifrån och försökt läsa in mig, med utgångspunkt från att detta inte var min kontroll. Så lite stressad försöker jag göra en plan på långsträckan till 2an och lyckas efter några lite mer tvingade kartstopp bestämma mig och genomföra sträckan bra. Den lite sämre terängen i början av banan påverkade flytet och kartläsningen något och vissa av kontrolltagningarna kändes något knackiga men jag gjorde inga missar och fick upp en bättre fart och mer flyt på nästa långsträcka till 6an. Lite diffust till 7an och jag glider ner lite för långt vänster på sluttningen men får kontrollen efter några stopp och inte allt för mycket tidstapp. Vätskekontroll. Tar upp en av muggarna som ligger utsprida på marken och skopar upp lite vatten från den sista decimetern som täcker botten i den stora vattentunnan som står där. Hinner tänka några tankar om hur fräscht det där egentligen var men har redan fått i mig min mun vatten och är på väg mot nästa kontroll. Tävlingssituation, jag behövde vätskan, eventuella magproblem får bli ett senare problem. Glömmer snabbt tankarna på dåligt vatten och andra löpares saliv när terrängen så skiftar från den inledande övervägande gröna, risiga, kärr och sumpskogiga delen till detta:

11393382_709707439154658_2986991420883029782_o

Det var alltså en terrängbild tagen från tävlingsskogen. Kommer på mig själv med att le och njuta lite extra, trots den extra höga löpfarten denna terrängtyp framkallar vilket gör mig ytterligare lite tröttare. Har misstänkt den här typen av skog just här från den gamla kartan och också tänkt över svårigheterna med en långsträcka över den som avslutas i ett grönområde med betydligt sämre sikt, precis så som sträckan till vår 8de kontroll. Får en bra sista säkra i stigkröken och går sedan på riktning och följer gränserna in mot kontrollen. 9an går bra men farten trissas upp något av att jag ser skärmen på långt håll och trycker på lite extra. Inser för sent att kontroll 10 är banans hittills svåraste kontroll och att jag har gått i banläggarens fälla genom att ha för hög fart kvar i kroppen från den öppna tallheden och nu fortsätter i samma fart men utan plan i ett betydligt diffusare område. Är noggrann med kompassen men för ivrig för att få mig själv att verkligen stanna upp vid passeringen av vägen utan tror jag går in vid beståndsgränsen och nöjer mig med att tro så. Bombar på över vägen och är kanske 5m från att få kontrollen men vet ju egentligen inte vart jag är och får syn på en annan liten höjd i grönområdet som jag först springer och letar skärm på. Men kommer tillbaka till den rätta höjden och får 10an med inte allt för stort tidstapp, men värdefull tid har gått och jag har inte blivit mindre stissig. Försöker ha en plan iväg på nästa kortsträcka men glider lite snett i utgången från kontrollen och kommer över fel höjd och ner för långt höger. Gör en skärmletarkrok, tänker att den kanske är här i alla fall, men tar sen tag i mig själv och försöker lösa misstaget på rätt sätt. Förstår vart jag måste ha hamnat och får kontrollen, 1 min till. Ingen katastrof på en långdistans men inte som jag vill orientera. Mer skärpning på resten av banan och sikten ökar igen vilket turligt ger mig lite mer möjlighet att ändå hålla relativt hög fart. Men är helt klart mer noggrann resten av banan och är nöjd med min avslutning på de sista svåra kontrollerna där det blev tätare och mer svårsprunget igen. Loppet räcker till en 8de plats vilket inte är illa, men de runt 2.30 missade minuterna stör något.
Sträcktider
Massa fina lopp av svenskarna idag med och två killar på pallen: orientering.se

IMG_6340
Långdistansbanan
IMG_6335
Foto: Anna Wallin
IMG_6338
Sträcktidsanalys och kartgenomgång. Foto: Anna Wallin

Det blev lite kartanalys från långdistansen på kvällen och spekulationer om vart medeldistansen skulle gå, nu när vi varit runt och snurrat på hela kartan redan. Men efter lite fundering kom vi upp med ett alternativ på bansträckning som visade sig stämma väldigt bra och jag kände mig därför väl förberedd på vad som väntade när jag fick kartan i starten på söndagens medeldistans. Hade bra koll på vad jag kunde förvänta för typer av terräng efter 70 minuter i skogen dagen före och vilka svårigheterna var. Som så många gånger förr var planen att göra ett rent lopp, minimera misstagen. Jag vet att jag kan, det handlar bara om att våga stanna upp så fort det krävs. Den planen har jag haft många gånger förr, skillnaden är inställningen. Nu var jag trött på att göra stora delar av loppet bra men alltid vilja plocka bort runt 2min i misstag. Så säkerheten fick bestämma idag och jag vågade hålla mig till planen hela vägen. Hög fart och offensiv löpning, men alltid ett extra kartstopp när jag kände att det krävdes, precis när jag inte helt orkat hålla fokus och kände att osäkerheten började smyga sig på. Tempoväxling. En extra koll på kompassen och ett litet stopp eller bara några extra sekunders kartkontakt. Bra flyt hela loppet, i bubblan och bara fokus på mitt eget. En sån grym känsla att få göra ett helt lopp utan misstag! Att springa mot mål och veta att det här är precis vad jag kan både tekniskt och fysiskt just nu. Ännu härligare då att sedan få höra att det räcker hela vägen till seger! Wow! Det är en sak att titta på sträcktiderna och för sig själv räkna bort de där misstagen och veta att om.. ja då. Men att få göra det där loppet också, rakt igenom, och när belöningen blir en vinst, bästa känslan verkligen!
Sträcktider
Massa fler fina lopp och placeringar av Svenskarna även idag: orientering.se
och här ett kort inslag på Estnisk tv från medeldistansen, men på estniska…

IMG_6354
Prispallen på medeldistansen. 2. Karolin Ohlsson 3. Julia Gross. Foto: Anna Wallin
IMG_6352
Fler ettor och tvåor från Sverige på medeldistansen! Albin, Johan, Karro och jag. Foto: Anna Wallin
IMG_0220_2
Medeldistansbanan

Fick avsluta den individuella tävlingssäsongen på samma fina sätt som den inleddes i våras, och en perfekt bekräftelse på att steget jag tagit i år, och framförallt känt och visat i våras, inte bara varit något tillfälligt utan något jag kan och en nivå jag har nu. Det gäller bara att våga lita på sin kapacitet och bli säker med den.

Tack för alla fina grattis och hejarop! Det betyder mycket och får mig att förstå att det här var något stort, vilket är lätt att glömma när man målmedvetet är i sin egen lilla bubbla och har siktet inställt framåt.

IMG_6350
Foto: Anna Wallin