Jag hann i alla fall vara nästan två veckor i Trondheim innan det var dags att ge sig iväg igen, och jag är glad att jag prickade in att stanna under helgen med Hu og Hei! Säsongens sista tävling blev i år 25manna. Ett ovanligt tidigt säsongsslut för mig som brukar vara sugen på mer tävlingar under hösten, och gärna springer lite natt och ultralång om det går. Men i år fick det bli annat, jag har nog rest tillräckligt i höst helt enkelt. Eller ja, slut på tävlingar betyder ju inte slut på resor…
25manna blev en fin säsongsavslutning där jag fick springa sista sträckan för Lidingö. Otroligt kul att få den chansen, men nervöst också! Efter segern i fjol visste jag att utgångsläget kunde bli helt i topp och att då vara den som ska avgöra en stafett där 24 löpare har sprungit innan och gjort allt sitt bästa för laget och för att jag ska få det utgångsläget, det känns lite i magen när man tänker på det. Men när det väl var dags låg fokus helt på uppgiften och jag kände mig trygg och stöttad från alla de andra löparna i klubben. Laget sprang så där bra som väntat och Fredrik på 24e sträckan gjorde ett starkt lopp och plockade in på täten så att jag fick gå ut som 3a, cirka minuten efter ledande Halden och IFK Göteborg. Tacksam för att Fredrik dragit ifrån Göteborg-Majorna så att jag fick gå ut själv och kunde göra mitt egna lopp helt från start. Sprang bra och hade en bra känsla hela vägen. Kände mig snabb och hade full koll på orienteringen som flöt på bra. Det blev lite tidstapp på en dålig riktning på väg till 3an och ett parallellfel bland stenarena i ringen till 5an där jag tappade upp mot minuten men kände mig aldrig stressad och fick höra lite senare på banan att jag låg 2a vilket skapade mer lugn och självförtroende på att jag kan det här. På väg till 10an hade jag någon bakom mig som hade lite högre fart än de jag sprungit förbi i skogen tidigare på banan och det visade sig vara Tove. Jag ökade faren något för att hänga med när hon gick om men ville också göra mitt eget lopp och inte stressa när jag visste att vi låg på andra och tredje plats och om jag missade nu kunder fler lag gå om. Så Tove försvann ganska snabbt och jag gjorde mitt även de sista kontrollerna och kunde ta imål laget på en 3e plats, 1.48 efter segrande Halden med Mari Fasting på sista sträckan och 53 sekunder efter Tove Alexandersson och Stora Tunna. Härligt att springa en bra sisa sträcka bland dessa världslöpare och hålla placeringen! Efter att ha sprungit sista sträckan här och på SM nu i höst är jag sugen på att få chansen fler gånger framöver. Vi klarade inte att försvara segern från förra året, men på 25 sträckor är det mycket som ska klaffa för att ta segern och vi gjorde det riktigt bra även i år! Ingen lite häftig känsla att sitta i bilen på väg ut till tävlingen på morgonen och lyssna på speakern och höra att Lidingö växlar först och leder, sträcka efter sträcka!
Så med 25manna som säsongens sista tävling blev det naturligt med några veckors vila och off season nu. Fast det hindrar ju inte att man åker på läger, så det blev några dagar i Fredrikstad på VM-läger med klubben förra veckan. Tanken var ett läger i Strömstad men på grund av älgjakten var kartorna avlysta och vi fick flytta oss lite längre norrut och över till den Norska sidan. Det blev några helt fantastiska dagar med finaste höstvädret och terrängen! Det kändes att huvudet tagit paus från orienteringen så vissa av passen fick bli mer bara att springa omkring och njuta och acceptera att det inte går att ha fullt fokus hela tiden. Men några av passen fick jag en riktigt bra känsla och flyt på. Skönt att tiden jag haft i den här terrängtypen börjar kännas och jag blir mer och mer bekväm i den. Så även om den tekniska motivationen inte var på topp varje pass kunde jag njuta nog så mycket ändå och samla på mig fina och positiva minnen från den här terrängen på andra sätt.
Och så lite hopp och lek efter ett bra pass med OL-intervaller, ibland är det tid för att bara njuta och ha roligt, eller alltid förresten!
