– 2015 –

I morgon är det den 1 november och det innebär att träningsåret 2016 startar. Jag har nog aldrig tidigare längtat så mycket till att få dra igång ett nytt träningsår. Det känns verkligen som de senaste veckornas viloperiod och förkylning har proppat mig full med energi och motivation som bara vill ut nu och denna söndag den 1 november har fått symbolisera startskottet för all den energin, målmedvetenheten och glädjen jag ser framför mig i min satsning mot kommande säsong. Men just nu säger kroppen fortfarande stopp och vänta. Förkylningen vill inte riktigt släppa och jag försöker vara klok och lyssna, hur frustrerande det än är att vara så gott som frisk men ändå inte tillräckligt bra för träning. En hårfin gräns. Men är det någon gång under året jag kan låta det få ta tid så är det nu och då försöker jag hålla tillbaka viljan att bara ge mig ut och springa. Så första träningen för träningsåret 2016 får kanske vänta någon dag till, men nu tänkte jag försöka mig på att sammanfatta mitt träningsår 2015..

Jag försöker stadigt öka mina träningstimmar med 10-15% per år. Att vara elitidrottare är en balans på en tunn knivsegg och min teori är att jag hellre är lite försiktig och håller merparten av min tyngdpunkt på rätt sida, så att fallet inte blir så stort om man tappar balansen. Mer tydligt förklarat kanske: jag tar det i en takt som kanske inte ger den där raketutvecklingen där man sedan riskerar att stanna av eller bli sjuk och skadad. Jag jobbar sakta och målmedvetet uppåt, tar hela tiden kliv i utvecklingen och försöker vara klok på vägen. Inte alltid det lättaste, speciellt inte med den motivation och vilja utvecklingen jag haft i år skapar. Men med fantastisk hjälp från min tränare Thomas och andra kloka människor runt omkring mig som jag försöker lyssna på har det hittills blivit ganska bra. Jag har i år uppnått mål som jag för ett år sedan skrev under rubriken drömmål när jag planerade 2015 och jag har tagit mig upp ytterligare en nivå. Såklart innehåller ett år alltid toppar och dalar, men jag har i år lyckats med att prestera på många av de tävlingar som var viktiga för mig och har haft en väldigt lyckad tävlingssäsong. Något jag är otroligt glad och tacksam för.

.

Träningstimmar 2005-2015
Antalet träningstimmar per år de senaste 10 åren.
.
2015 i siffror

522h träning fördelat på 418 pass och 313 dagar.
En ökning med 13% i antal timmar från 2014 och ett snitt på 10h i veckan.
391h med löpning, varav 161h i skogen, 204h på stig och väg och 26h banlöpning.
140h med teknikträning, varav 6h sprint och resten i skog.
45h styrka. 42h skidor och rullskidor. 40h cykel. 4h annat.
Inga skadedagar. 15 dagar med sjukdom (varav 6 nu i oktober).
25 individuella tävlingar. 9 stafetter.

.

Så, träningsåret 2015 började alltså för exakt ett år sedan, i november 2014. Jag blev för första gången uttagen till en landslagstrupp (tidigare har jag bara varit uttagen till att representera Sverige på specifika tävlingar) och var på höstsamling med landslaget i Borås. Klubben hade Kick Off, en dag som alltid ger extra energi inför nästa säsong, och det blev en bra första månad även träningsmässigt med lagom upptrappning av grundträningen.

IMG_8990
Även en grå månad som november kan bjuda på fina pass. Här från långpass i Tyresta.

December inleddes med ett skidläger i Idre. Jag älskar att komma iväg på skidläger i början av grundträningen och få ett block med ordentligt med träning, vilket alltid är lättre med skidåkning som inte sliter lika mycket som löpning. Det blev heller inte sämre av att förhållandena var helt kanon och vädret fantastiskt! December bjöd även på ett nytt pb på 3000m en måndagskväll på Bosön och överlag kändes träningen väldigt bra.

IMG_9082
Fina dagar i Idre med skidor på fötterna.

Träningen flöt på bra även över jullovet och in i januari. Klubben hade träningshelg i Stockholm med fokus på 10Mila och veckan efter skidläger i Harsa. Det blev två veckor med mycket och bra träning, men med ett hårt intervallpass på Bosön direkt efter skidlägret kanske lite för mycket träning och första förkylningen kom.

IMG_0359
Skidläger i Harsa med ett riktigt ”spränga gränser”-pass sista dagen: 3 varv skate på SM-milen.

Klarade av förkylningen snabbt och var igång med den lågintensiva träningen igen på bara några dagar. Tog däremot en vecka till innan jag körde högintensivt igen så februari inleddes med många lugna långpass. Fick ett litet bakslag i känslan på de högintensiva passen efter förkylningen. Flytet och styrkan i löpningen på intervallpassen var inte riktigt som i början av vintern.
I mitten på februari drog klubben iväg på utlandsläger i Alicante. Skönt att åka till sol och värme och alltid kul att vara iväg med klubben på läger! Träningen kändes bra igen men efter några dagar fick jag en konstig känsla i kroppen som sa mig att det var dags att ta det lite försiktigt för att stoppa en eventuell förkylning. Det blev två dagar vila men sen var kroppen pigg igen och jag kunde träna som planerat de sista  dagarna  på lägret.

IMG_0613
Skönt med lite sol och värme i Alicante i februari.

I mars var vi ett gäng från klubben som åkte över till Finland på Jukolaläger några dagar. Jag fick äntligen både tekniken och det fysiska att stämma igen och det var härligt att springa fina orienteringspass i dagsljus. Lite senare i mars åkte jag med landslaget till Strömstad för ett VM-läger, som inte helt blev vad jag hoppats på. Första natten kom ett rejält snöfall och lägrets andra pass bjöd på vinterns värsta snöpulsning. Efter lägret i Finland hade jag även lite känningar i ena foten när jag sprang i skog. Det var hanterbart men foten mådde egentligen bättre av att bara springa på platt/hårt underlag så när snön kom beslutade jag mig för att avbryta lägret och åka hem för att kunna träna optimalt och anpassat till vad foten tyckte. Ett smart val så här i efterhand och foten blev helt bra på någon vecka.

DSC_7803
Många bra teknikpass i Finland. Foto: Thomas Furuheim

April blev en stafettmånad med många av de mindre stafetterna på våren som är så roliga att springa och en del träning med fokus mot 10Mila. Jag fick testa att springa både första, andra och sista sträckan och fick många bra besked på att vinterträningen gett resultat, att formen var på gång och att tekniken stämde. Hade tävlingspremiär även individuellt med natt SM och sprang till mig ett silver! Wow, så kul! Första deltävlingarna i Swedish League samlade ett starkt startfält i Åmål och även om jag träningsmässigt försökte hålla tillbaka lite på formen så kände jag mig stark och efter två stabila lopp blev facit en 5e och en 7e plats på de både fysiskt, tekniskt och mentalt utmanande banorna. Drog sedan till Skottland med landslaget en vecka. Fokus på återhämtning och träning i relevant terräng inför VM. Ett bra läger där jag på förhand gjorde en bra plan för att få till de hårda passen jag behövde för att komma i form till de viktiga tävlingarna i maj och med den återhämtningen som även krävs.

Foto: Göran Johansson
Silver på natt SM! Foto: Göran Johansson

Maj bestod av två VIKTIGA helger, 10Mila och uttagningstävlingar i Dalarna. Helgerna som fått största delen av min uppmärksamhet under den långa vinterträningen. Målbilderna och motivationsskaparna på de tuffa passen. Jag var förberedd, fysiskt, tekniskt och mentalt, och jag presterade när det gällde som mest. En 7e plats på medeldistansen (4e bästa svensk) och 2a på lången räckte till en plats i landslagstruppen till kommande världscup och ett av årets drömmål var uppnått! Visst kände jag att träningen gick bra under vintern men att få springa världscupen var ett av mina drömmål inför säsongen  och absolut inget som jag hade förväntat mig. Häftigt att se sin egen utveckling, och känslan av att nå sina mål, den är oslagbar! Helgen efter var det final i Swedish League men i mig fanns det ingen motivation kvar. Visst skulle det bli kul att tävla, men jag orkade inte ladda om mentalt. Det mesta sitter ändå i ryggmärgen och med en fortsatt fin form kunde jag, lite förvånat, springa mig till en 4e plats på medeldistansen och behålla min andraplats i totalen till finalen dagen efter. Även den blev en kamp mot mig själv och tröttheten. Men när det väl var dags för avgörande och tävlingsdjävulen slog till gjorde jag nog mina mest brutala två sista kilometer på ett tävlingslopp och tog 3e platsen i totalen. Trötthet, lycka, total utmattning både fysiskt och mentalt, glädje, stolthet. Det var mycket känslor under och efter det loppet.

6a på 10Mila med Lidingö. Foto: Göran Johansson

Efter en helg i London med paus från orienteringen, men med bland annat debut i en triathlontävling, var det sedan, i början på juni, världscupdebut för mig. Fick springa både långdistansen i Halden och medeldistansen i Munkedal. Jag lyckades ladda om mentalt till den här helgen, och fysiskt fanns det en hel del kvar av vårens fina form. Så förutsättningarna fanns där men den här gången blev prestationerna långt under mina förhoppningar. Delar av loppen var bra båda dagarna, till och med mycket bra, men vissa bitar saknades och för att prestera på en världscup måste allt stämma. Lesson learned. Juni innehöll även Jukola (10a) och Sprint SM (8a individuellt och 5a i sprintstafetten) med helt okej lopp men nu börjar vårsäsongen kännas lååååång och jag blev dessutom förkyld några dagar före sprint SM vilket gjorde att jag tappade snabbheten jag känt under våren. 

IMG_2765
Världscupdebut i Halden med en 30de plats på långdistansen.

Juli blev mer grundträning igen och mindre tävlingar. Jag sprang O-ringen men visste att formen inte skulle vara på topp. Tuffa långdistanser, ett riktigt bra lopp på medeldistansen och nöjd med en 7e plats i totalen. Skönt att känna att nivån jag haft på tävlingarna under våren inte bara var en lyckträff utan att jag har den nivån nu, även med lite mer träning i kroppen, så länge jag sköter tekniken.

Etapp 4 Peter Holgersson
O-ringen. Foto: Peter Holgersson

Efter O-ringen blev det semester lite runt om i Sverige som avslutades med en biltur genom Norge innan jag i mitten av augusti flyttade till Trondheim. Kul med ny träningsmiljö och något helt annat än Stockholm. Positivt också att bo närmare fjällen och fick innan augusti var slut en helt fantastisk långhelg på fjället med Helena. Kommer leva på de minnena hela vintern! 

IMG_6015 - version 2
Vi tog oss från Storulvån upp på Syltoppen och tillbaka en av dagarna. Längsta träningspasset för mig i år, både i tid och km, men också det absolut finaste! Älskar fjällen!

September startade med landslagsläger i Strömstad och sedan lite mer träning i Trondheim innan SM på hemmaplan i Stockholm. Ett SM som jag kände mig väl förberedd till men som inte alls blev som jag ville. Terrängen var inte som jag hade tänkt mig, eller kanske mest banläggningen och därmed vägvalen, och viljan att prestera blev för stor. Allt gick på ända av en stor bom på andra kontrollen på långdistansfinalen och det blev en av årets värsta dagar i skogen. Klarade att ladda och tänka om till medeldistansen helgen efter och gjorde ett helt ok lopp i finalen, men är inte helt nöjd ändå. Fick springa sista sträckan i stafetten och så kul det var att få chansen att avgöra en stafett igen. Det blev dessutom en tuff spurtstrid mot Järla som jag tillslut lyckades vinna och vi tog ett SM silver! Besviken över att de individuella SM distanserna inte gick riktigt som jag ville och att jag därmed sumpade uttagningen till finalhelgen i världscupen men hade tidigare under sommaren blivit uttagen till Euromeeting i Estland och såg fram emot att få springa i Sverigekläderna igen. Jag visste att problemet på SM inte varit formen eller det fysiska utan mentalt och tekniskt och jobbade med att hitta tillbaka till vårens skärpa och flyt. Kände mig efter några träningsdagar i Estland väl förberedd på vad som väntade på skogsdistanserna och gjorde ett bra lopp på långdistansen förutom några mindre krokar och lite tid jag gärna plockat bort. Men en 8e plats är bra och jag såg fram emot medeldistansen dagen efter. Fick så äntligen till det där bomfria loppet! Att det ska vara så svårt för mig att förstå att tekniken räcker längst, den här gången hela vägen till SEGER! Så härligt att få till DET loppet på en av höstens viktigaste tävlingar, och visa för mig själv efter ett svajigt SM att jag kan det här! Bästa motivationen att ta med in i vinterträningen.

IMG_6357
Seger på medeldistansen på Euromeeting. Årets bästa lopp. Foto: Anna Wallin

Inledde Oktober med att springa Hu og Hei i Trondheim och sedan säsongsavslutning på 25manna där jag fick springa sista sträckan och ihop med klubben bli 3a. Efter 25manna har jag haft en återhämtningsperiod som också blivit nästan två veckor helt vila på grund av en förkylning. Skönt med lite off season, men nu vill jag dra igång med grundträningen på riktigt! Kul att starta med beskedet om att jag är uttagen till landslaget även nästa år.

IMG_6632
Mot 2016! Foto: Thomas Furuheim