Skidmagi

Landslagslägret i januari blev i år en veckas skidläger i Idre fjäll. Idre har alltid legat mig varmt om hjärtat, men då framförallt på sommaren med den fantastiska orienteringsterrängen och fjällmiljön. Nu börjar det bli länge sedan jag var här under barmarkstid. För skidåkning här har jag länge varit lite skeptisk, egentligen utan anledning, men det har bara blivit så att mina skidläger har hamnat på annan ort. Fram till december för drygt ett år sedan då jag var här med skidklubben, och fick mina förutfattade meningar totalt bortspolade. Då hade vi helt magiska dagar i början på december. Därför valde jag Idre för några dagars skidåkning även i december den här vintern, då med lite mer varierande väder och därmed även spårförhållanden, men helt ok skidåkning när stora delar av Sverige fortfarande hade barmark. Så en vecka på skidor med landslaget i Idre fjäll kändes som ett självklart val att åka med på den här gången.

Efter några timmar i minibuss från Stockholm på måndagen, hela vägen stint stirrande ut genom fönstret på ett helt otroligt vackert Sverige täckt av snö och upplyst av solen, blev det på kvällen när vi kommit fram ett kortare pass med skateskidorna på de upplysta spåren från stadion. Faktiskt veckans enda skatepass då jag fick rätt ont på utsidan av högerfoten och inte ville irritera det mer i onödan, vad det nu var. Hade ganska ont efter en timmes skidåkning och en stund efter passet men kände sen inget varken när jag sprang eller åkte klassiskt dagen efter, så det var nog inget allvarligt. Men fick samma känsla under skatepassen i december minns jag, kanske något med balansen.

Eftersom måndagen var en resdag för de flesta var lägrets första gemensamma pass på tisdag förmiddag. Vi drog igång med ett tufft intervallpass med 5x1200m löpning på sluttande väg (först utför, sen uppför). Twisten på detta pass var att hjärnan skulle jobba i vilan. Så efter 1200m löpning skulle vi lösa 16 mattetal med huvudräkning och först när dessa var avklarade fick man sticka iväg på nästa intervall. Räknade man fel, eller valde att strunta i ett tal fick man 15s tidstillägg. Alla startade samtidigt på den första intervallen och killarna sprang lite längre än oss tjejer, så det blev hela tiden en tävling om att ligga först såväl på löpningen som efter huvudräkningen. Jag var varken snabbast på att springa eller räkna, ganska långt därifrån, men fick ett bra och tufft pass genomfört och gillade idé med problemlösning i vilan. För mig gav det ändå en känsla av vila att hjärnan fick jobba med något annat och slippa tänka och våndas inför nästa intervall.

IMG_8088
Vila för benen, träning för hjärnan. Jag och Karro räknar på innan vi får sticka iväg på nästa intervall. Foto: Sussi Wiklund Björk

På eftermiddagen blev det tid att testa de längre skidspåren och jag fick ihop 2 timmar klassisk skidåkning i skymningen och sedan mörkret och ett allt tätare snöfall. Onsdagen bjöd på bättre väder med sol och som resten av veckan runt -10. Vacker skidåkning på Burusjöspåret och milen på förmiddagen och ensam månskensåkning medan de andra körde lägermästerskap i skidorientering på kvällen, som jag stod över för att inte köra på med för många högintensiva pass efter gårdagens intervaller. Efter avslutad skidO körde några också tävling upp för slalombacken till toppen. Jag tog några minuters försprång och tog mig upp i lite mer lagom fart för att kunna möta de andra på toppen. Bra avslut på dagen.

IMG_8149
Skidåkning från morgon…
DCIM100GOPROGOPR8629.
Solen lyser upp Nipfjället
IMG_8119
Vacker morgon
DCIM100GOPROGOPR8645.
… till kväll
IMG_8150
Starten på final climb, mål uppe på toppen. Foto: Sussi Wiklund Björk

Både torsdagen och fredagen var sånna där helt fantastiska dagar när man bara inte vill sluta åka, vill inte gå in från allt det vackra. Lyckades tajma mina 3 timmar på torsdag morgon med strålande väder som lagom tills jag var klar övergick i snöfall. Då gjorde det inget att det stod styrka på mitt program på eftermiddagen.

IMG_8151

IMG_8154

IMG_8175

Fredagen var det planerat ultralångpass med stopp för soppa under vägen. Vi var ett stort gäng som började med att ge oss ut på det 18km långa Slättvålaspåret som enligt rapporter inte var spårat men tillplattat så det var åkbart. Bra med lite extra balans och fotstyrka som det gav att åka utan klassiska spår, och kul med ett helt nytt spår jag inte åkt tidigare. Det var verkligen ett bra val för dagen, lite kallt nere längs ån (en bra bit kallare än de -13 vi hade på stugan på andra sidan fjället var det) men oj så vackert! Efter att spåret först slingrat sig längs ån nedanför Städjan svängde det upp runt fjället och kom ut på en myr där solen fick de små iskristallerna i luften att gnistra. Det orörda pudret ute på myren var för lockande för att kunna låta bli och det blev lite lek ute i lössnön innan vi fortsatte på spåret. Klockan 12 var det avtalat gulaschsoppa i Gammelsätervallen. Dit fick vi skida på det gamla hederliga viset de sista 2 kilometrarna, genom djupsnön i skogen, över stock och sten. Men det var det värt när man fick komma in och värma sig och få god soppa efter förmiddagens 3 timmar i spåren. Man hann precis bli så där lagom trött efter maten när det var dags för andra delen av dagens ultralångpass. Jag gjorde ett hastigt felbeslut och följde inte med gänget upp på fjället som jag hade tänkt utan valde, när jag fick hör att det inte fanns några spår på fjälleden, att åka med minibussen ner till de uppkörda spåren och starta där. Men när jag sen fick höra att det visst hade sett ut att vara ett fint handdraget spår över fjället ångrade jag mig och började leta mig mot den markerade leden från andra hållet, för att förhoppningsvis möta de som tagit turen över fjället. Tillslut hittade jag kryssmarkeringarna och ett fint litet handgjort spår som gick in i skogen vid Städjas fot och började skida in bland granarna. Helt magiskt! Ensam på skidor i en tyst och snöklädd sagoskog. Solen som var på väg ner lyste upp trädtopparna och spåret slingrade sig fram bland åsar och sänkor, i storskogen och över myrar. Jag var så uppfylld av allt det vackra att jag lyckades övertala de andra att vända och följa med mig en bit till när jag mötte dem när de var på väg ner från fjället. En av mitt livs absolut finaste träningar. Riktig skidmagi!

IMG_8181
Solens första strålar orkar över horisonten och lyser upp trädtopparna.
DCIM100GOPROGOPR8673.
Magisk morgon på myren.
DCIM100GOPROGOPR8706.
Solen på väg ner igen i granskogen.
DCIM100GOPROGOPR8704.
Att skida fram här mellan tallarna asså!
IMG_8260
.
IMG_8261
Mysigt skogsspår
IMG_8262
.
IMG_8259
.
IMG_8253
Mötte ett glatt gäng på väg ner från fjället.
DCIM100GOPROGOPR8720.
Lite trötta efter snart 5 timmars skidåkning, men lyckliga.
DCIM100GOPROGOPR8713.
Minnesbild som sparas för all framtid.

Vältajmat var även lördagens intervallpass på löpbandet när det var mulet ute och snöade lite. Att träna efter väder är inte att underskatta. Det blev ett svettigt och hårt men bra 5x4min intervallpass på löpbandet och en välbehövlig viloeftermiddag i soffan. Sista kvällen avslutades på bästa sätt med gemensam tacos i min och grannstugan och uppgörelsen i efterrättskampen mellan de två stugorna.

Ett fantastiskt kul och bra läger, många fina träningstimmar i spåren, härligt sällskap både på träningarna och runt matbordet eller spelbrädet. Precis som ett läger ska vara helt enkelt!

IMG_8257

IMG_8202

DCIM100GOPROGOPR8712.

IMG_8176