Träningsvärk

Tycker jag har haft en himla massa träningsvärk i vinter. Har förut tänkt att det där med träningsvärk var mest något jag hade när jag var yngre, och då framförallt när jag var iväg på läger och tränade lite mer än vanligt. Men eftersom träningsmängden nu är ungefär lika under veckorna hemma som på läger blir det inte så mycket träningsvärk av det, i alla fall inte om det handlar om ett läger med mest löpning eller orientering. Skidor ger fortfarande lite ömma muskler när jag är ovan efter ett långt uppehåll men inte heller det går att jämföra med när jag åkte på skidläger när jag var yngre. Då kunde jag knappt gå redan efter någon dag och att få på sig strumporna var ett projekt i sig.

Jag gillar att ha träningsvärk. Det känns att man har tagit i och gjort något bra, något utvecklande som man kan bli ännu bättre på. För troligtvis beror inte den extra mängden träningsvärk den här vintern på att jag är otränad utan mer att jag gör nya ovana övningar som kroppen behöver en tid på sig att anpassa sig till. Men ändå, varje vecka? Det hinner precis tona bort över helgen innan det är dags igen. Bovarna i dramat är mest troligt styrketräningen och löpskolningen med häckar. Det svåra är att det här är träning där man inte blir så trött, får inte så hög puls, och kan därmed fortsätta ganska länge utan att känna så mycket under själva passet. Det kommer dagen efter, då kan man lätt ångra den där extra viktskivan man lade på på stången. Men träning ska ju vara utvecklande, så det känns väldigt bra att jag har hittat övningar som jag uppenbarligen behöver träna mer på. Och så är jag ganska bra på att hela tiden vilja framåt, så när en övning känns för lätt lägger jag på mer vikt på skivstången eller utvecklar övningen så den blir svårare. Därav ny träningsvärk varje vecka kanske?!

Onsdags- eller torsdagsmorgnar brukar vara värst, lite beroende på när styrkepasset har körts. Då har jag oftast även hunnit med ett av passen med löpskolning på Bosön som är på morgonen på tisdagar och torsdagar. Vaderna är värst, både mest ont och också känsligast. Där kommer träningsvärken lättast och jag blir så otroligt öm. Sätet är nästa. Inte lika stort problem, inte samma smärta som i vaderna, men det känns i varje löpsteg under några pass. Lite axlar och nacke från skivstången, bra bonusträning mest. Ibland också framsida lår, när jag varit lite väl självsäker på benböjen. Första sekunderna innan jag hunnit vakna helt har jag svårt att riktigt förstå vad som har hänt. Varför kan jag knappt röra mig i sängen? Varför känns vaderna som om de ska krampa ihop totalt när som helst? Aha, träningsvärken, igen! Bara att bita ihop och sakta komma ur sängen. Sen kommer problemet med strumporna igen.