Vårväder i Strömstad

Från bergsstigar och slingrande serpentinvägar på ett varmt Gran Canaria till kalla och blöta mossar i skogarna kring Strömstad. Kontraster, men båda härliga på sitt sätt, i alla fall för en elitsatsande orienterare. Annars kanske jag hade valt värmen i det här fallet, men med en vårsäsong som kommer allt närmare och viktiga tävlingar att springa i Strömstadstrakterna i slutet av våren (och på ett VM i sommar om det blir så) är det en kontrast jag verkligen uppskattar.

Västkusten kunde inte ha visat upp ett finare vårväder än det vi fått på våra fyra första dagar av landslagslägret. Apropå kontraster, lite skillnad mot vad Strömstad bjöd på för väder på vårt läger för nästa exakt ett år sedan. Då damp det ned 2 dm snö under den första natten och jag gav upp och åkte hem för att få bra träning för foten som spökade lite. Men den här gången har vi haft dagar med första riktiga vårvärmen och sol. Otroligt härligt att kunna springa några av passen utan underställ och vantar, även om våtsockorna fortfarande satt fint.

Ett av lägrets högintensiva pass var en sprintstafett i Lysekil i tisdags eftermiddag. Fantastiskt fint i solen längs klipporna på uppvärmningen och en kul stad att springa sprint i tyckte jag. Det var 2-mannalag där tjejerna sprang första och tredje sträckan och killarna andra och fjärde. Växlingen skedde när vi tjejer varvade på vår första sträcka, för att korta av stafetten lite. Riktigt jobbigt var det och jag tog i ordentligt, men också väldigt kul att känna att jag hängde med riktigt bra och löpformen kändes helt klart på gång. Tekniskt har jag en del att jobba med när det gäller sprint så det blev någon sväng där jag läst kartan fel eller inte tillräckligt noggrant men med en del gaffling under banorna så såg jag löpare lite till och från under nästan hela loppet vilket gjorde det lättare att kämpa hela vägen i mål. Tufft med 2 x 15 minuter sprint i maxfart, men ett riktigt bra pass blev det.

Nästa morgon var det dags för tävlingsfart igen men nu i skogen på en förkortad medeldistansbana som skulle springas två gånger. Träningen var lagd i Munkedal på kartan där jag sprang världscup i juni och det var kul att komma tillbaka dit och få springa igen. Banan var bara 2,6 km så jag tänkte att här var det inget att hålla tillbaka på och jag ville få ett pass där jag utmanade min orientering lite för att hitta gränsen för hur fort jag kunde springa och ändå behålla tekniken. Men i den här tuffa terrängen tog 2,6 km lite drygt 27 minuter för mig och efter ett varv var jag ordentligt trött. Jogg tillbaka till starten och någon minuts vila samtidigt som banan analyserades och jag försökte hitta de ställen där jag trodde jag kunde optimera vägvalet till andra varvet. Valde att ta helt andra vägval på de två sträckor där det kändes intressant, till kontroll 2 och 8, och på övriga sträckor ville jag göra ungefär lika som på första varvet. Den här gången var jag ganska mycket tröttare när jag stack iväg och det var lite svårt att riktigt hitta den där extra farten och pressa mig som på första varvet. Pulsen visar på att det inte riktigt gick lika fort och jag upplevde de två nya vägvalen som något sämre än de jag tog på första varvet. Gjorde dessutom en mindre kontrollmiss på andra kotrollen. Dock blev tiden bara 1 minut längre än på första varvet, vilket visar lite på den tid det faktiskt tar att behöva orientera och jag upplevde det som att jag knappt behövde kolla på kartan på andra varvet, mer än på de sträckor där jag tog nya vägval.

Kartor med GPS från träningarna finns här.

IMG_9227IMG_9218

Förutom de högintensiva passen blev det några lugna teknikträningar, ofta med fokus på långsträckor och att träffa de viktiga passagerna rätt. Annars är det lätt att fastna i en brant och då tar det oftast tid innan man kommer därifrån, inga Stockholms-branter här inte. Men mellan brantpassagerna är det fina berghällar att sträcka ut löpsteget på och jag sprang och njöt på de flesta passen. Det börjar äntligen kännas som om alla läger och träningspass här har gett effekt. Terrängen känns inte längre lika brutal och jag har bivit bättre på att veta vad som väntar genom att tolka kartan rätt. Häftigt att se att det blir en förbättring av att lägga mycket tid på något och att alla erfarenheter jag samlar på mig  på läger i Strömstad faktiskt gör mig bättre i den här terrängtypen.

IMG_9249
Cruisar på berghällarna i solnedgången. Magiskt!

 

Här går att se lite hur vi haft det i skogen och höra en intervju med mig.


Toppfoto: Stina Loman