Seger i tävlingspremiären

Så var det äntligen dags för tävlingspremiär i Sverige för 2016, Måsenstafetten. En ganska kylig söndagmorgon i mars men med precis det där premiärvädret och stämningen man önskar sig. Lite lerigt på åkern, kallt om fötterna i stövlarna, solen tittar fram och värmer skönt, det luktar vår från gräset som ligger platt efter den nu smälta snöns tyngd, förväntansfulla och nyfikna orienterare samlas kring sin gemensamma kärlek till denna underbara sport som bara inte går att förstå sig på om man inte har upplevt det själv. Luften är fylld av tävlingsfokus, men på varje löpares egen nivå. Ungdomar som ska ut på sin första stafett någonsin, gubbar som har gjort detta sedan de kunde gå och kommer att fortsätta tills de inte längre kan. Elitlöpare som jagar den tidiga vårformen och vill hitta känslan inför sina stora mål längre fram i vår. Gemenskapen, glädjen, stämningen.

Starten går för förstasträckslöparna och fokus förflyttas från att gå runt på TC och njut och hälsa på vänner man inte träffat under den långa vintern till fjärilarna i magen och taktiken för det väntande loppet. Jackor och vantar åker av, tävlingsskorna och nummerlappen på. En uppvärmningsrunda under tystnad med andra nervösa sistasträckslöpare. Sista toabesöket, den här gången helt omedveten om vilka som sitter på tunnorna bredvid, till skillnad mot en timme tidigare när samtalsämnena flödade med toagrannen.

DSC_8533
Fokus i blicken när coach Robban ger sista peppande orden i växlingsområdet. Foto: Øystein Kvaal Østerbø

Alla Lidingös 4 damer på förstasträckan springer riktigt bra och är med in topp 9 och som mest 1.40 efter Alice i mitt lag som tar hem sträcksegern och ihop med OK Linné och Johanna i vårt fjärdelag (som tyvärr bara bestod av just Johanna) har skapat en liten lucka till nästa klunga där Matleena och Sofia finns. Frida och Linnés andrasträckslöpare gör jämna lopp men med några varierande radiotider beroende på gafflingarna och in till växling har Linné en liten lucka på 17 sekunder före Frida. Jag sticker ut med Riina fortfarande i blickfånget längs snitseln till startpunkten men har mindre koll på avståndet ner till övriga lag bakom.

DSC_8539
Frida skickar ut mig på sista sträckan. Foto: Øystein Kvaal Østerbø

Kommer ikapp Riina på väg mot första kontrollen men med en fjäril direkt från 1an sticker jag iväg på min gaffling och tänker inte så mycket mer på konkurrenterna utan försöker göra ett stabilt lopp och försöka gå loss för att få orientera själv. Möter Helena Jansson uppe på berghällarna i fjärilen och börjar fundera på hur lång tid bakom hon kan vara. Det gör att jag efter fjärilen inte bara nöjer mig med att ha gått ifrån Linné och blir bekväm i det utan försöker fortsätta springa offensivt för att hålla Helena bakom mig så länge som möjligt, förhoppningsvis hela vägen. Tar ett lite vågat runtvägval till 9an men passar på att läsa in några fler sträckor på banan. Får min kontroll bra utan att se någon annan löpare och möter sedan Riina när jag är på väg ut från kontrollen mot 10an. Känner att det avståndet räcker för att jag ska kunna hålla luckan om jag orienterar bra härifrån och ingen skymt av Helena än. Känner mig stundtals lite jagad men orienterar bra fram till varvningen och får höra precis det jag vill, 1.30 ner till nästa lag bakom. Skönt då kan jag springa sista korta slingan med fokus på orienteringen och måste inte göra något överdådigt för att hålla Helena bakom mig. Men ändå blir jag aningen stressad i mitt beteende och när det tar några sekunder längre tid än jag tänkt att komma ner i rätt sänka till kontroll 17 går jag ut för snabbt och i fel riktning till 18de och gör en krok där. Känner mig som en virrhöna och även om jag tvingar mig att hålla mig lugn och tar det metodiskt till nästa kontroll får jag inte heller den klockrent. Har som tur är i alla fall farten kvar i benen och får några 100m att trycka på till näst sista. Tar ett extra kartstopp men känslan är ändå att jag får den lite på tur och äntligen kan jag slappna av på väg ner till sista kontrollen. Kommer ut på gärdet och hör publikens hejarjubel, men efter 10 sekunder märks en tydlig skillnad i ljudet från publiken. Nej det är inget tänker jag och fortsätter mot sista kontrollen men vänder mig om när jag stämplar och ser en orange tröja i ögonvrån. Inser att Helena är mig hack i häl och får spurta på in mot mål för att hon inte ska komma ikapp. Sprang nog mest på chock den där sista biten, hade inte riktigt koll på hur nära hon faktiskt var och vilken fart hon hade men tur att jag insåg vid sista att hon var där för annars hade hon nog kunnat gå om just före mållinjen, vilken rysare. Men vad skönt att jag inte såg henne i skogen utan kunde orientera själv, om än något stressat på grund av svängarna på de sista kontrollerna, men den stressen hade troligtvis höjts en del om jag sett henne tidigare.

DSC_8593
Har insett att jag är jagad och trycker på sista biten mot mållinjen med Helena strax bakom. Foto: Øystein Kvaal Østerbø
IMG_0091
Vägvalsdiskussion och utbyte av upplevelser från skogen med Riina och Helena. Foto: Helena Bachman
2016-03-20 Måsenstafetten
Min sträcka med vägval.

 

IMG_0096 - version 2
Segerlaget! Alice, Frida och jag (fr.h.). Foto: Helena Bachman

Härligt att jag kunde gå ifrån Linné och hålla Ravinen bakom hela vägen och tillsammans med Alice och Frida få vinna årets första stafett. Många starka insatser av Lidingös tjejer idag!

DSC_8642 - version 2
Glada segrare med Måsenstafettens traditionsenliga påskägg som pris. Foto: Øystein Kvaal Østerbø
DSC_8643
Prispallen i D17. Foto: Øystein Kvaal Østerbø