WOC 2016

Det känns som en evighet sedan jag åkte ner till Strömstad. Ett mål och en tävling jag haft i fokus så länge och jobbat så målmedvetet mot varje dag, i allt jag gjort, sedan uttagningen i juni. Så nu när det är över känns tiden före som en oändlighet sedan. Något jag gått och väntat och tänkt på så långe och sedan är det över så fort, som vilket lopp som helst egentligen, fast ändå inte.

Att dagen före medeldistansen känns så länge sedan är ett tecken på att jag har upplevt mycket sedan dess, och det kan man verkligen säga att jag har gjort. Jag har sprungit mitt första VM lopp på medeldistans, fått uppleva förberedelserna, nervositeten, pressen, den långa tiden i karantän, en mästerskapsbana, publikens stöd, en skog full av kameror och kameramän, intervjuer, svenska VM guld.

Jag stördes inte av kamerorna ute i skogen, även om det är lite ovant att de är där och framförallt så ofta som jag upplevde det på medeldistansen. Däremot var jag medveten om dem, och den medvetenheten tog en viss del av mitt fokus som jag annars skulle haft på orienteringen. Kanske det, och säkert några faktorer till, som till exempel att det var mitt första VM lopp, gjorde att jag inte hittade den där riktiga fokusbubblan som jag vill ha på en medeldistans. Det gick inte dåligt tekniskt, jag gjorde min plan för varje sträcka och orienterade riktigt bra. Att inte göra några misstag var mitt mål med loppet, men inte på det här påtvingade högst medvetna viset. Jag vill vara helt uppslukad av orienteringen, banan, terrängen, kartan. Så att jag knappt minns vad jag gjort när jag kommer i mål. Varit så fokuserad att jag är helt slut i huvudet efter målgång. Jag gjorde det bra den här gången, på rätt sätt utifrån sett, men hela tiden medvetet. Den här skillnaden mellan två tillstånd och sätt att springa orientering på är ytterst diffus och liten, men nog så tydlig för mig, och den har en betydande skillnad, farten. När jag måste ta varje beslut aktivt blir jag passiv och defensiv i min löpning. Är jag i min bubbla av totalt fokus går löpningen av sig självt och jag kan vara betydligt mer offensiv och trycka på mer.

Så det är lite svårt att bestämma om jag är helt nöjd eller inte med min VM debut på medeldistans i tisdags. Jag är otroligt nöjd med att ha gjort ett tekniskt bra lopp, men känslan är att jag inte riktigt fick ut min fulla kapacitet. Då är det såklart svårt att vara helt nöjd, för det är ju drivkraften att göra det perfekta loppet och att nå min fulla potential som gör att jag tagit mig dit jag är idag. En sak som är säker är i alla fall att det här bara gav än mer vilja att nå dit jag vill, högre. Har fått så otroligt mycket erfarenheter och motivation den här veckan av det jag har gjort själv och genom att se och lära av de allra bästa.

Resultat
TV-sändningen på SVTplay

2016-08-23 WOC 2016 Middle
WOC medeldistans

IMG_1631
Medeldistanstjejerna redo. Foto: Stina Loman, Skogssport

IMG_1655
Foto: Moa Gustafsson

IMG_1648
Foto: Orienteering.lt

IMG_1644
26a på medeldistansen. Foto: Thomas Furuheim

Fantastiskt kul att jag efter medeldistansen fick en chans till. Supertråkigt för Helena att hennes stukade fot under medeldistansen inte blev bra nog att springas på. Men då fick jag hoppa in som reserv på långdistansen på torsdagen. Enormt skönt och inspirerande att få ett nytt lopp att göra om och göra rätt efter medelns halvdana känsla och att dessutom få springa en långdistans på ett VM, coolt! Kände att pressen på mig själv var lägre nu när jag hoppade in som reserv. Inga månader av förberedelser som jag ville skulle klaffa just på dagen D. Bara som en vanlig tävling, i en terrängtyp jag tränat och analyserat mycket och känner mig hemma i. Om benen skulle vara trötta från medeldistansen så var det så, inget jag hade gjort annorlunda kunde ändrat på det. Bara att gå ut och köra helt enkelt!

Långdistansen blev lång, tuff och utmanande. Men vilken magisk vildmark och så fantastiskt fint och kul det var! Fruktansvärt svårt att bestämma vägval på långsträckan till 2an. Såg inget bra, men det såg heller inte dåligt ut att leta sig fram ganska rakt på så det blev mitt beslut. Men missbedömde tuffheten i terrängen grovt och framförallt första tredjedelen av sträckan kändes som den tog en oändlighet. Gjorde dessutom några av passagerna lite halvdant och tappade mycket tid på den sträckan. Svårt att tro på mig själv men fortsatte pusha och höll ändå modet uppe. Tänkte att om det börjar så här tufft kan det hända mycket på resten av banan, bara att fortsätta kämpa. Fast undrade också om man kunde tappa så mycket som 10 minuter på en enda sträcka bara av att ta fel vägval. Hade turen att se löparen som startat två minuter före mig när jag var på väg in mot kontrollen och det gav ett litet men nog så viktigt hopp om att inledningen ändå inte varit katastrof. 33 minuter tog sträckan för mig, rekord i längsta långsträcka jag sprungit skulle jag tro. Efter långdistansen på EM i våras trodde jag att den långsträckan skulle bli svårslagen, men det skedde alltså redan några månader senare. Gjorde det bra resten av loppet. Lite dåligt genomförande på andra halvan av långsträckan till 6an, och en liten sväng på kontrollen på 9an. Men jobbade på metodiskt och bra och kände mig för det mesta stark även om terrängen bitvis var brutalt tungsprungen. Efter kroken på 9an blev jag ifattsprungen av Kanadensiskan Emily Kemp som startat 4 minuter efter mig. Hon höll en något högre fart än mig men jag gav mig inte och kämpade på för att försöka hänga med. I just det här partiet vart det mer lättlöpt gammal granskog, lite raviner och en del väglöpning in mot varvningen. Så trött som jag var i sista lilla stigningen på väg in i skogen igen efter dryga 500m snitsling över arenagärdet vet jag inte om jag någonsin varit ute på en bana. Men avslutningsvarvet såg tekniskt ut och jag tänkte att farten helt säkert måste sänkas inne i skogen så det var läge att köra på när det fanns chans. Den gel och sportdryck jag tog under varvningen höll på att komma tillbaka upp efter vägpassagen men jag klarade mig och fick i stället en ordentlig kick av energin några minuter senare. Kunde springa sista varvet med bra kontroll på tekniken och samtidigt känna att kroppen svarade bra trots att det varit en så tuff och utslagsgivande bana fram dit. Skön känsla och ett härligt sätt att avsluta en långdistans.

Betydligt mer nöjd med min insats på långdistansen. Synd att jag tappade så mycket på vägvalet till 2an, men jag valde det jag trodde var snabbast för mig och det var svårt att tolka av kartan att det skulle vara så tufft där. Även några andra tidstapp där jag kunde skärpt mig lite och gjort det bättre men en bra inställning hela banan igenom och jag gjorde allt jag kunde. 18de bäst i världen är coolt! 99.59 stannade tiden på, precis under 100 minuter orientering i mäktig, tuff och utslagsgivande terräng. Jag tyckte inte ens det kändes långt! Tufft, jobbigt och fruktansvärt trött var jag, men jag tyckte aldrig att det kändes långt. Det är ett bra betyg både till min fysiska kapacitet, den mentala inställningen och till banläggning och terräng.

Resultat
TV-sändningen på SVTplay

2016-08-25 WOC 2016 Long
WOC långdistans

IMG_1651
Långdistanslöparna, Tove saknas i bild. Foto: Skogssport

IMG_1656
Foto: Lars Rönnols

IMG_1659
Foto: Orienteering.lt

Tusen tack till alla för det fantastiska stöd jag har fått på min resa och under detta VM! Jag blir så glad av varje litet lycka till och hejarop! Att det är så många som vill engagera sig i min satsning och bryr sig om att det går bra för mig. Wow, tack för det !

Nu blir det lite semester, au revoir!

IMG_1639
Foto: Stina Loman, Skogssport