SM långdistans

Intensiva veckor med mycket resande och tävlande. Efter att jag kommit hem från en underbar semestervecka i södra Frankrike arrangerade vi Natt DM i Stockholm och samma helg sprang jag också sista sträckan på DM stafetten och kunde korsa mållinjen först ihop med Emma och Sofia. Kul att få vinna DM stafetten, det är en merit jag saknat och länge velat ha, efter alla close but no cigar med både Täby som ungdom och junior och Lidingö som senior. Fin tävling med rolig orientering i stockholms/sörmlandsterräng som jag gillar allra bäst. Det var härligt att få ett bra lopp i kroppen efter den lite lugnare perioden jag hade efter VM.
Karta

img_2173
Prispallen på DM stafetten

Men trots ett bra lopp på DM stafetten var det svårt att säga hur formen skulle kännas på ett lång SM. Men egentligen hade jag inget emot att inte veta hur formen var. Det kändes skönt att åka ner till Blekinge och bara få njuta av att springa SM. Att få hänga med klubben, träffa alla ute på tävlingarna och njuta av fina hösttävlingar. Det där med formen var inte så viktigt. Mer att ha kul och göra det jag gillar så mycket.

Fick en liten chockstart på kvalet då backarna till första kontrollen var betydligt tuffare än jag väntat mig och jag kände att jag inte fått upp flåset ordentligt på uppvärmningen. Men det fick jag istället nu och blev lite stressad av att det kändes så tufft. Insåg att ett långdistanskval ändå är ett ganska långt och tufft lopp och att jobbet ska göras. Men efter chockstarten kom jag in i det bättre och jag höll mig till min plan att vara noggrann med mina vägvalsbeslut och genomföranden. Det lönade sig på första långsträckan där jag hittade ett bra vägval med fina stråk och hade bästa sträcktid. Tog däremot fel beslut till 8an och fastnade lite och tappade tid på den sträckan. Bra erfarenheter att ta med sig till finalen. För med ett stabilt och kontrollerat lopp blev jag 2a i mitt heat, 2 minuter efter Tove.
Karta – Resultat

Inför finalen visste jag att vägvalsbedömningen skulle bli en utmaning för mig. Jag är inte tillräckligt hemma i terrängen för att riktigt se på kartan vilka stråk som är fina och vart det är lätt att fastna. Jag fick en hint i kvalet men kände mig fortsatt lite osäker på när jag skulle gå runt på stig och inte. Detta blev också finalens svårigheter för min del, i kombination med en kropp som inte riktigt svarade som den brukar. Jag tappade en del onödig tid på några av mina vägval, ibland för att jag sprang för mycket runt, ibland för lite. Jag tyckte att jag gick bra tekniskt. Kanske lite svajigt på långsträckan till 6an, där jag tidigt fick en gren i ansiktet och tappade fokus för en stund, men inga misstag egentligen. Ändå var Emma ikapp mig 3 minuter vid 8an och jag insåg att min fart varit för lång inledningsvis. Jag hängde på Emma mot 9an men även om fartökningen inte kändes så stor fick jag sota rejält för den och när jag lämnade vägen för att gå upp och ta 9an var Emma redan utom synhåll och jag vinglade upp för sluttningen med knapp styrfart. Var plötsligt så fruktansvärt trött fysiskt. Tog en gel och fick lite återhämtning på stigen utför mot kontroll 10. Hörde snabba steg bakom mig just som jag skulle in i skogen och ta kontrollen och det var Tove som plockat 6 minuter på mig från start. Kroppen kändes något piggare igen och att springa i bokskogssluttningen på långsträckan till 11an gick hyfsat, mer än styrfart åtminstone. Däremot gjorde jag en felbedömning när jag mot slutet av sträckan valde att gå ner höger på stigen i stället för att fortsätta mer rakt på närmare sträcket. Fick en ordentlig backe, dels på vägen som jag inte riktigt räknat med, och sedan på väg upp till kontrollen. Här kom loppets andra vägg och det kändes som jag kröp upp till stenen. Som tur var mest utför in mot varvningen och jag fick höra att det var tight om bronsplatsen. Det gav ny motivation men tyvärr ingen ny energi till mina stackars ben som redan var totalt slutkörda. Jag tog ett för mig väldigt ovanligt vägval till 16de. Såg att rakt på var bäst, men insåg på väg upp mot vägen från startpunkten att jag inte skulle klara av att hålla mig löpandes i skogen för att jag var så trött, så det fick bli stigen runt av ren självbevarelsedrift. Inte för att jag blev piggare av det och sträckan till 17 är nog mitt livs tyngsta. Varje höjdmeter kändes som ett berg att bestiga. Benen var helt slutkörda. Inget hjälpte, jag ville mer än någonsin kunna öka på farten, åtminstone jogga upp för backen i stället för att gå, men det gick inte. Mitt enda hopp om att kunna fortsätta vara med i fighten om bronsplatsen var att jag orienterade rätt hela vägen in. Det lyckades jag med, trots tröttheten, men när kroppen inte ville kunde jag inte matcha om tredjeplatsen. Så frustrerande när jag verkligen ville ge allt men det bara inte gick fortare. Ett SM brons hade varit häftigt, men jag är verkligen nöjd med 4e platsen också. Jag hade inte min bästa dag fysiskt, ändå är jag fyra i Sverige och kan visa för mig själv att jag klarar långa tuffa lopp i en terrängtyp jag inte är helt van vid. Jag har tagit ett stort kliv upp det här året och det ska jag inte ta för givet bara för att jag sprang VM. Att vara 4a på SM efter de tre stenhårda brudarna på pallen känns så coolt!
Karta – Resultat – GPS

img_2203
Fick ett fint pris med bland annat svenska hallon, jordgubbar och äppelmust från Sibbarpsdalen där vi sprang. Trevligt med färska svenska bär på frukostfilen även i slutet av September. Tack SM Blekinge 2016 för ett fint arrangemang!