SM medeldistans och stafett

Det blev inte många dagar hemma innan det återigen var dags att bege sig mot Blekinge för årets två avslutande SM distanser. Medeldistanskval på fredagen. Var återigen lite för nonchalant inför uppgiften. Tyckte att jag körde på i vanlig tävlingsfart men hade egentligen inte alls den offensiva löpning jag vill ha och det gick ganska långsamt, utan att jag tyckte det där och då. Troligtvis mest på grund av allt bröt och ris på marken som gjorde att jag fick för mig att det inte gick att springa fortare. Kom inte riktigt in i kartan, hade för mycket tid till att läsa på för många detaljer och tyckte kartan och terrängen var svårtolkad. Så även om jag verkligen försökte ha stenkoll in i grönområdet till 5an så fick jag det inte att stämma och när jag inte hade full koll smet jag också förbi skärmen med några meter och fick vända uppe på höjden inne i nästa grönområde. Blev lite mer hetsig i kartläsningen efter det, men ökade inte farten och fick därmed fortfarande inget vidare flyt. Gjorde det ändå bra fram tills jag gick in i grönområdet igen till kontroll 10. Fel ingångsriktning vilket ledde till parallellfel och ett ganska stort misstag som kostade tid mycket på grund av att det var så svårframkomligt inne i det gröna. Fartfarande känslan av att jag inte helt förstår kartan och när jag kommer upp på platån mot 11an gör jag en ny alldeles för hastig tolkning av kartan. Det leder till ytterligare parallellfel och stressbom där jag mest sprang runt och letade efter skärmen bakom alla stenar jag såg. Fick kontrollen tillslut och insåg att det här går riktigt dåligt. Det här tar jag mig inte till final på. Mycket riktigt låg jag på 15de plats vid 11an, 10st från varje heat går till final. Då hände det något. Jag förstod att det var en rejäl tempoökning som krävdes, om jag överhuvudtaget skulle ha chansen. Drog upp farten och insåg att jag knappt ens var trött. Kan inte ha haft särskilt hög fart tidigare på banan. Mest hoppat omkring och tyckt att det var svårsprungen terräng. Men nu fick jag fart på benen och då kom även koncentrationen och flytet i kartläsningen. Nu hann jag bara med att läsa på det mest tydliga i terrängen och då förstod jag kartan så mycket bättre. Sträckseger på 5 utav resterande 6 sträckor och plockade upp mig till 9de plats och därmed final. Skönt att jag tillslut fattade vad jag höll på med och att det ändå räckte till final. För de där sista kontrollerna hade gett en sån aha upplevelse och nu förstod jag vad som saknats de senaste tävlingarna, varför jag inte hittat den där känslan jag vill ha när jag springer medeldistans. Den som saknades på VM.
ResultatKarta

Så till finalen hade jag planen klar. Lugnt till första, för att komma in i det, men sedan inte spara på något. Tempoväxla för att få kontrollerna men när det går: full fart. Det är så kul att springa orientering när jag hittar den där känslan. Offensiv, inget som stoppar mig, koncentrerad och fokuserad. Allt gick inte helt perfekt. Tappade riktningen lite ut från första, hade fortfarande lite svårt med kartan i grönområdena och gjorde en krok både på 6an och 13de. Runt 1.30 min tidstapp totalt. Men känslan i stort var riktigt bra och det är den jag tar med mig framåt. Det blev en lång väntan imål efter min tidiga start och tillslut räckte det till en fin 7e plats, 1 min från fjärdeplatsen.
ResultatKartaGPS

Söndagen bjöd på stafett och en helt annan terrängtyp än den på medeldistansen. Flacka fina berghällar med ganska tungsprungen ljung mellan och riktigt kul  och lurig orientering. Jag sprang sista sträckan med Emma och Helena på första och andra. Var riktigt nervös redan kvällen innan och det blev bara värre under morgonen. Jag vill vara nervös men kände att det här var den typen av nervositet som sätter sig i benen. Har varit med om det förut och vet att benen blir som gelé. Det gjorde ju inte direkt saken bättre eftersom jag bara blev mer nervös av att tänka på hur det skulle kännas i skogen. Emma sprang så fint och var bäst av alla på det sista tekniska varvet och kunde växla ut Helena allra först i tätklungan. Helena sprang riktigt bra och kämpade enormt mot de snabba topplöparna på sträckan. Imponerad av hennes insats efter 2,5 veckas förkylning och tuffa lopp i benen från medeldistansen. Det är verkligen så inspirerande att få gå ut i täten på sista sträckan på en stafett. Känns helt fantastiskt att jag dessutom fått göra det på alla stafetter hela det här året. Otroligt lärorikt och häftigt. Jag har verkligen världens bästa klubbkompisar. Så trots nervositeten och spagettibenen var jag riktigt taggad på att få göra det här bra för laget. Och när Helenas enda råd vid växlingsplanket var orientering, orientering, orientering, kändes det ännu mer kul att få sticka ut. Wow det här kommer bli helt perfekt.

Hade 10s upp till de båda Järlalagen i täten och visste att det var runt 2 minuter bak. Vilket utgångsläge! Fokuserade på mitt eget och trots att jag såg Järla en bit fram ville jag göra mitt eget och inte trycka på för att gå ikapp på en chansning. Orienterade rätt och metodiskt i inledningen och skymtade Karro framför mig då och då vilket gjorde att jag blev något lugnare och mindre orolig över att känslan i benen påverkade min fart. En liten krok på 7an och lite sämre stråk till 8an gjorde att jag hade tappat till +55s vid första varvningen. Visste att det var på den här delen av banan det hänt mycket under de andra sträckorna så jag skärpte mig ytterligare och fokuserade på mitt. Grymt cool terräng på det flacka partiet som följde innan andra varvningen. Men diffust och svårorienterat och jag gjorde ändå 1 minut på 13 och 30s på 14. Insåg att lagen bakom nu skulle ha chans att ta ikapp och just då fick jag syn på GMOK och Kåre. Modet sjönk något och jag trodde att jag tappat till 4a. Men fick kort därefter höra att Järla missat och att vi tre var täten i stafetten. Nytt hopp tändes. Vi alla tre drog lite snett till 16 och jag insåg att det verkligen var orientering hela vägen in som gällde. Lita på dig själv. Så när Kåre drog för mycket vänster till 17de visste jag vart jag skulle och gick ner och tog den. Styrde fint även till näst sista men till sista kontrollen var Lina stark och jag la mig i rygg. Var lite för trött för att våga ta eget initiativ och det var synd för vi hamnade lite snett och tog inte sista kontrollen helt optimalt. Lina fick en lucka och jag kunde inte täppa. 4s från guldet. Men wow så häftigt att vi verkligen är med där uppe fullt ut nu! SM silver med guldkant smakar gott.
ResultatKartaGPS