Grön jul i Sverige och skidåkning i Norge

Jul och nyår har passerat. Några lugna sköna dagar hemma med familjen först, där jag fick många tillfällen till att träffa klubbkompisarna från Täby igen. Kul att hinna träffas och uppdatera sig ordentligt på läget. Fick många bra träningar och med barmark och plusgrader var det fint att springa ute. För den där ljumsken gav ju med sig ganska snabbt, som jag anade, och efter några dagar på cykeln och utan löpning kunde jag börja springa igen och var efter en vecka tillbaka som vanligt i träningen.

Hilda fixade den numera traditionsenliga julorienteringen den 23 dec. Juleskum och varm saft på vätskekontrollen!

Efter jul blev det jobb i mellandagarna innan avfärd mot nyårsfirande i Norge. Även dagarna kring nyår bjöd på plusgrader och mestadels barmark och jag fick uppleva de norska backarna igen. Långa och tunga, men oh så bra träning. Saknar Trondheim lite när jag är i Norge, men mest bara väldigt glad att jag tog chansen och bodde där förra hösten.

Småstigar upp till Snaukollen, 654 möh.

Med backarna kommer även utsikten, något jag också saknar lite hemma i Stockholm.
Och den välförtjänta energi-pausen när man nått toppen!
Det var skridskor och grillning vid Lauvtjern före nyårsbuffen.
Häftigt att åka skridskor här.

Efter nyårsfirandet åkte vi vidare till Beitostølen för några dagars skidåkning. Magiskt väder och vilka omgivningar, men inte det bästa föret för längdskidor med hårda och isiga spår. Även här uppe hade det varit några dagars plusgrader innan vi kom. Men det blev betydligt kallare sen. Första kvällen ska vi ut och testa spåren på ett pass och ger oss av ner i backen mot stadion. Att köra på att helt nytt ställe är alltid lite ovant när man inte kan spåren och vet hur branta backarna är, när det dessutom är mörkt ute och spåren är helt isiga är det ännu svårare. Jag tyckte att jag tog det försiktigt. Bromsade på så gott det gick på isen. Så när backen äntligen planade ut och jag kunde se på lampstolparna att spåret gick platt och rakt fram en bit kunde jag äntligen slappna av lite. Ganska trött i låren efter pärsen att ha tagit mig ner för backen. Men där helt plötsligt gick en grusad bilvägsutfart rakt över skidspåret, helt utan förvarning, och i mörkret såg jag det för sent. Försökte stanna men skidorna bet inte mot den isiga snön och jag for rätt ut över vägen. Det blev såklart tvärstopp i gruset och jag gjorde ett tjusigt sidoplask. Ont i höften. Skrapsår på knä och händer genom de tjocka lagren med kläder. Skidslakt. Dålig start på den skidveckan… Turligt nog hade jag mina “Stockholmsskidor”, som redan fått sig några omgångar repor. Men med några ömmande kroppsdelar och lite skärrad över vurpan var det bara att inse sina begränsningar och knata hem igen, upp för backen.

Skrapsår och höft kändes bättre nästa morgon och det kändes säkrare att testa igen när det var ljust ute. Det blev en lång fin runda för att utforska spåren. Tyvärr väldigt isigt, och det fortsatte det att vara resten av veckan, men helt fantastiska vyer! Så trots att jag fortfarande var lite harig i utförsbackarna och inte alltid kunde njuta av farten var det så fint och härligt att åka skidor igen!

Skönt att komma iväg lite hemifrån, vara ledig några dagar och få träna i nya omgivningar. November och december har rullat på bra med träningen men just den här tiden på året behövs det lite omväxling i träning och miljö för att alla timmarna ska bli roliga att köra och kännas givande. Nytt år, dagarna blir längre och nu börjar lägersäsongen! Så förhoppningsvis blir det fler soltimmar under vissa av träningsveckorna framöver, och nya inspirerande miljöer att träna i. Det ser jag fram emot!

img_0001