Sommaren så här långt

Oj nu var det länge sedan det blev ett inlägg, och mycket har hänt sedan sist! Bland annat en minisemester i de schweiziska alperna och Zürich med Christian, jobb och en helg med familjen ute i skärgården, O-ringen i Värmland, fjällvandring i Vålådalen med Lisa och nu har jag varit snart två veckor i New York för att hälsa på Christian som har jobbat här sedan efter vår resa till Schweiz. Så verkligen en sommar blandad med allt möjligt roligt och häftigt!

Schweiz var fantastiskt! Så vacker natur, mängder med möjligheter att springa i bergen, varmt och härligt väder, och en dag i Zürich som avslut på den korta men fina semestern.

O-ringen i Värmland var verkligen över förväntan! Fin, utmanande, tuff och kul terräng både tekniskt och fysiskt. Veckan inleddes lite lugnt för eliten med långdistans följt av vilodag och sedan en kvällssprint inne i Arvika centrum. Därefter drog det på full med en förkortad långdistans, medel och den avslutande långdistansen med jaktstart dagarna efter varandra. Ett hårt men bra program och jag kände mig stark från första till sista etappen. En riktigt härlig känsla! Kroppen kändes verkligen i slag och jag älskade den tuffa terrängen med tung undervegetation. Tekniskt gjorde jag många bra och stabila lopp, dock oftast med ett större och försmädligt misstag. Första etappen blev det 6 minuters bom på en kontroll och jag fick inse att farten var det inget fel på, men missar man 6 minuter är man som sig bör också en bit efter. Sprinten gick riktigt bra och jag är mycket nöjd med min 20de plats, bra resultat för att vara mig och O-ringen sprinten. Sedan var det förkortad långdistans och även här hade jag ett mycket fint lopp förutom en större bom på en kontroll mot slutet av banan. Jag fick återigen se min chans till en fin topp 5 placering slinka iväg och det var såklart irriterande. Men också en väldigt skön känsla att veta att bara jag höll ihop det tekniskt, tog det lugnt där det behövdes och inte gjorde något speciellt utan bara malde på och förlitade mig på att min fart var bra nog så skulle det räcka långt. Så på fjärde etappens medeldistans gjorde jag äntligen ett lopp utan misstag. Utöver det ett helt vanligt lopp, inget speciellt, sprang på där det gick, tog det lugnare där det behövdes, kämpade och pressade mig hårt i de tuffa backarna. Och det räckte så långt som till en 4e plats den dagen. Vilken härlig känsla! Den känslan och säkerheten jag tror att jag har saknat under våren, försökt att göra något extra, vara bättre än mig själv. Det har för det mesta bara blivit pannkaka. Men nu kändes det så bra, lugnt och metodiskt. Inför sista etappens jaktstart gick jag ut som 7a, med ungefär 1.30min lucka både till löparen framför och bakom. Stora delar av loppet sprang jag helt ensam, såg några killar och blev anfallen av en argsint tjäder (!), men inga andra D21or. Så mot slutet kom Karolin Ohlsson ikapp och jag kunde inte minnas vilken placering hon hade gått ut på. Undrade som hastigast om det skulle komma fler tjejer, men jag såg inga fler och efter bara några hundra meter på en stig ihop med Karro delade vi på oss. Jag såg inte till någon mer under slutdelen av banan och gick i mål som 7a i totalen. En fin och kul veckan i Arvika!

Efter O-ringen bar det direkt av mot Falun för att packa om inför fem dagars fjällvandring och tältning och hämta upp min fjäll-partner-in-crime Lisa. Nästa morgon körde vi vidare till Vålådalen för att starta turen där. Det blev en fantastiskt fin tur, med sommarvärme, någon regnskur, mygg och knott i tusental, långa sköna tältnätter, frystorkad mat, några kilo nöt-, russin- och chokladblandning, häftiga vyer, bad i bäckar och fjällsjöar, bastu chips och Cola vid Lunndörrsstugan, fjäll, myrar, frukostgröt, memory och allt annat som hör fjällvandring till!

Så var det äntligen dags att åka till USA och få träffa Christian igen, och nu har jag varit här i snart två veckor redan! New York är en häftig stad och här finns allt! Det är varmt, väldigt varmt för det mesta, men det stör mest när man vill träna mitt på dagen, eller när man står och väntar på tunnelbanan, det kan vara nästan outhärdligt. Annars njuter jag mest av värmen och solen, och de sköna kvällarna. Eftersom Chrille jobbar i veckorna passar jag också på att få lite jobbtimmar gjorda. Väldigt glad över att jag har ett så flexibelt jobb som jag kan ta med mig över halva jorden. Däremellan blir det träning, vila och lite häng i parken för mig, och sen massa utflykter, turistgrejer, restauranger och annat häftigt på kvällar och helger. Kul att vara här så länge och verkligen kunna upptäcka staden! Den kan vara så magiskt vacker, men också så stökig, rörig och stressig. New York har helt klart både sina mörka och ljusa sidor, speciellt för en skogsälskande naturjunkie som jag.