Julledigheten

Veckorna rullar på och vi är redan en bit in i januari och 2019! En välbehövlig julledighet är över och vardagen har så smått börjat infinna sig igen.

Jag inledde ledigheten med en magsjuka vältajmat den första kvällen efter sista arbetsdagen för året. Tufft och hemskt, men det gick också över ganska fort och jag kunde börja träna igen fyra dagar senare, och kunde njuta av julbordet på julafton. Julen spenderades hemma hos föräldrarna, med mycket vila, lite mindre träning än planerat (för att ge kroppen tid att återhämta sig efter magsjukan), mycket god mat och julgodis och mysigt kusinhäng.

Inför nyår åkte vi till Avesta för att fira med ett gäng vänner. Härliga dagar med mycket och bra träning, mysiga middagar, lekar, filmkväll, och såklart själva nyårsfirandet! Full pott även i år!

Efter nyår åkte jag och Chrille norrut för några dagars skidåkning och fjällmys i Lövåsgården i Grövelsjön. Det hela började bra med fina spår och bra skidåkning första dagen, trots stormen som dragit över Sverige kvällen innan. Sedan gick det mest utför, det blev plusgrader och svårt att få bra fäste, det fortsatte att blåsa, en kväll hade vi strömavbrott i flera timmar (mysigt med levande ljus överallt!), det frös på igen och spåren blev isiga och svåråkta, Chrille blev sjuk och fick ligga nerbäddad på hotellrummet något dygn. Ja helt klart blev det hela inte riktigt som vi tänkt oss. Men det är ju alltid fint att komma till fjällen några dagar, få åka skidor, äta våfflor och njuta av goda middagar på Lövåsgården.

Med de lite sämre skidförhållandena som rådde blev det lite mer löpning än tänkt och sista passet blev jag så irriterad på att det inte gick att åka skidor på ett bra sätt att jag ganska snart vände tillbaka och åkte hem, bytte till löparskorna och gav mig ut och sprang i stället. Inte helt optimalt med så mycket löpning i dubbskor på hårda och isiga vägar och lagom till hemfärden fick jag lite ont i ett knä som nu några dagar senare inte riktigt vill släppa. Men ett bra mängdblock blev det ändå förra veckan, och 15h träning trots två vilodagar (en pga stormen och en pga knät, + trött).

Knät har ändå hållit sig ganska lugnt och fint, mest ont gör det faktiskt på natten när jag vänder på mig i sängen och får det i någon konstig vinkel. Har verkligen försökt att vara försiktig och känt efter, och det har gått bra att springa med det, även om det ibland har blivit lite stelt och ömt efteråt. Svårt att veta när det är dags att sätta stopp och när det bara är en ”känning” som snart går över av sig själv. Men nu har jag pressat det ganska hårt de senaste två dagarna med tre tuffa intervallpass. Det har känts bra medans jag sprungit, så då har jag inte avbrutit passet, även om jag hela tiden haft bra alternativ till löpningen som en plan B ifall det skulle göra ont.
Men nu har jag varit hos sjukgymnasten och fått knät undersökt och det verkar inte vara någon större fara. En stel muskel och ett irriterat senfäste. Får ta några dagar med alternativträning och då hoppas jag att ömheten lägger sig ganska snabbt. Men det var skönt att fråga en expert och få koll på vad som är det bästa att göra. Ibland (väldigt sällan!) är det bara att fortsätta som vanligt, ibland kan det bästa vara att träna bara sånt som inte gör ont, ibland behövs speciella behandlingar och övningar för att få bukt med skadan. Sånt kan ju vara svårt att veta själv, och då rekommenderar jag verkligen att gå till någon som har bra koll på idrottsskador.

Det första av de där intervallpassen jag kört senaste dagarna var backintervaller. För att inte riskera att få mer ont av det halkiga underlaget ute valde jag att köra på löpband. Bra med värmen inne också för knät. Det var TUFFT att köra backe på ett löpband! Fy vilken mjölksyra. Efter mina 2 minuter backe skulle jag dessutom fortsätta intervallen 1 minut platt, men i en högre hastighet. Jobbigt för lår tunga av mjölksyra när jag skoningslöst ökade farten på bandet, samtidigt som jag sänkte lutningen. Bara att bita sig i för att inte ramla av. Det var svårt med lutningar och hastigheter på backintervallerna. Hade ingen aning om hur fort och hur brant, men jag följde min tränares råd: ”höj bandet tills de bredvid börjar titta konstigt på dig, då är det lagom lutning”. Det blev 12 % och 12 km/h (5 min/km), i 2 minuter, därefter 1 minut på 0 % och 15 km/h (4 min/km). Det tuffaste var de sekunder som bandet hade hunnit öka från 12 till 15 km/h men inte hunnit ner till 0 % lutning ännu, puh!!

Det var en liten återblick på min julledighet och nuläget. I morgon ska jag njuta av en välförtjänt vilodag, sedan är det dags för nästa tre intervallpass för att slutföra intervallblock nr 3 för den här vintern.